En månad kvar...

... till julafton. Vart tar tiden vägen? Jag tycker att det inte var så länge sedan det var jul förra gången. Hur kan det vara jul igen, redan?

Ser inte direkt fram emot att börja riva i alla adventsljusstakar och annat lysande mög, men när det väl är på plats livar det ju faktiskt upp en hel del. Speciellt när man bor mitt ute i ingenstans. Undrar om vårt "pynt" kommer att få stå kvar i fönstren eller om den lille mannen ska riva ner det. Det troligaste är väl att han kommer riva ner så mycket han kommer åt. Får nog bli mest hängande stjärnor och annat "takpynt" i år.

Trots att man vet att tiden går fort så här fram till advent så blir man lika förvånad varje år. Jag har gått runt i flera månader och tänkt att det är goa tider att hitta de små julklapparna som ska hänga i sönernas julkalendrar. Nu är det bara en vecka kvar till första paketet ska öppnas och jag har fortfarande inte fixat något att hänga i kalendrarna. Visst har jag idéer, men låt oss vara realistiska, när ska jag ha tid att virka små figurer eller fixa små tomtar i filt? Eller laminera små fotoalbum till dem för den delen? Nej, det blir nog till att köpa några små (men inte för små för då äter väl lilleman upp dem) saker att slå in. Det får bli prio ett den här veckan. Vad ska ni andra göra?

Dagen efter...

... fast inte som på den gamla goda tiden. Inte har jag baksmälla från festen igår, men lik förbaskat har jag ont i huvudet. Måste vara för att hjärnan är fullproppad med snor. Eller för att jag var uppe mitt i natten och bytte lakan. Det är något jag alltid gör när Magnus jobb har haft fest, men oftast brukar det vara Magnus som står för kräkandet. Att han skulle kräka efter gårdagen var helt uteslutet för det var jag som fick stå för alkoholintaget (en välkomstdrink och en öl till maten) medan han drack vatten och fick gliringar av sina jobbarkompisar om vilken toffel han är.

Nu tror jag ju att han blivit lite visare efter förra gången han och jag var på fest med hans jobb. Det är nu snart 6 år sedan och det slutade med att vi fick åka till Ikea och köpa nya sängkläder samt tapetsera om sovrummet (rödvin är inte lätt att få bort från tapeter och definitivt inte när det varit en runda i magen och vänt.) Nej... den här gången var det Leo som helt plötsligt bara kräkte i hela vår säng mitt i natten. Hur han kunde bli bakis vet jag inte, men det frestade väl på att vara snäll och go hos mormor och morfar hela kvällen igår.

Nu verkar han må bra så det var väl något han stoppat i sig, nåt löv eller nån gammal smula eller nåt annat gott han hittat på golvet. Men är det inte typiskt att det hände just i natt? Och självklart hade Murphy ett finger med i spelet och gjorde så att min kudde fick ta den värsta smällen. Som tur är har jag inga dyra kuddar utan kör med den allra superbilligaste man kan hitta på Ikea, men ändå. Varför lyckas alltid ungarna pricka just min kudde?

Vad har vi lärt oss av det här? Gå inte på fest med Magnus jobb helt enkelt.

Gnäll, gnäll, gnäll

Åhhh vad det är synd om mig. Jag har gått och blivit förkyld, inte en sån där livshotande förkylning som män alltid får, men ändå. Inte nog med att jag är gnällig, mina barn är också gnälliga för dom har varit uppe sen tidig morgon. Jag är fortfarande förundrad över varför man vill gå upp innan klockan 5 och sitta i mörkret och leka. Det kan väl ändå inte vara roligt? Nu åtskilliga timmar senare är både Leo och Hugo superduper trötta och gnälliga, men de ska ändå inte sova. Nä för då kanske deras mamma också skulle kunna vila en liten stund. Då är det ju mycket roligare att springa efter mig med alla möjliga irriterande leksaksljud och hänga i mina byxor.

Detta är också något jag undrar över...
VARFÖR är det mig dom hänger på hela tiden?
VARFÖR är det jag som ska få dom att somna på kvällen?
VARFÖR är det jag som ska gå upp och mata strax efter tolvsnåret fast Magnus fortfarande sitter uppe (och varför gör han det när han vet att hans barn kommer att kliva upp innan det är ljust ute)?
VARFÖR är det jag som går upp när barnen går upp innan både tuppen och solen gått upp? VARFÖR är det inte jag som är förkyld som ligger och sover fortfarande när klockan är 10 på förmiddagen istället för Magnus?
Vad är det som är så speciellt med honom som gör att han har det som han har det?

Jo det ska jag tala om... han har selektiv hörsel och kan stänga ute alla oönskade ljud, inklusive mitt gnäll över hur orättvist livet är ibland.

Det är var jag ska önska mig i julklapp.... selektiv hörsel.

Pizzatorsdag...

... blir mer och mer komplicerad att genomföra för varje gång. När vi införde den var det bara jag och Hugo och han var inte så intresserad av att hjälpa till med själva baket. Han höll sig mest till ätandet. Nu däremot vill han gärna vara med och hjälpa till. Så nu står jag där med två barn som helst ska vara i plåten när man bakar ut degen. Hugo passade till och med på att norpa ett rått bacon när jag precis lagt på det på pizzan.

Nu, 20 minuter senare ligger han på golvet i hallen och tuggar fortfarande på nämnda bacon. Pizzan har varit inne i ugnen och står nu på svalning på spisen medan vi lyssnar på fotbollsklassiker på spotify. Vi började lite mjukt med Zlatan-låten för att sedan fortsätta med Mera mål med Markolio. När sedan Olé olé olé skorrade ut ur högtalarna var båda barnen i extas. Hugo för att det är härlig rytm i låten och Leo för att han nog tror att dom sjunger om honom. Men vad ska vi nu toppa denna låt med innan vi går och käkar vår pizza. Det får bli Hugos absoluta favorit. Jingle bells med Crazy frog. Den kan han höra året runt dagarna i ända, men hans mamma har vissa gränser för hur mycket hennes öron orkar med.

Jingle bells, jingle bells, jingle all the way oh what fun it is with pizzanight tonight eller?

Olika perspektiv

Ibland är livet bra lustigt. Det är som att åka berg-o-dal-bana. Ena stunden är man så förbannad så man inte vet vart man ska ta vägen för att livet inte blir riktigt som man tänkt sig.

Vem som sover minst på nätterna är det vi bråkar om här för tillfället. Jag hävdar att jag vinner och Magnus menar att han inte sover på nätterna. Men när jag är uppe och jagar barn eller matar barn mitt i nätterna är det sällan jag ser honom uppe. Däremot brukar det höras ett ljud som är misstänkt likt snarkningar från hans sida av sängen. Vissa nätter då jag inte sovit mer än kanske 2-3 timmar har gett mig en förståelse för hur människor som inte har samma spärrar som jag tydligen har kan ta död på hela sina familjer. Man är där och vandrar längst ute på en skör tråd, men jäklar vilken björntråd det måste vara eftersom den inte går av.

I nästa stund kan jag sitta här och njuta av min familj och mina faktiskt smått fantastiska barn. Det är de gånger jag gett mig ut bland folk och rört mig och sett hur andra barn beter sig. Då inser jag att jag har ganska snälla barn. So what att de inte sover på nätterna. De är ju ändå oftast väldigt lugna och snälla på dagarna. Det där med lugn kanske inte riktigt stämmer på Leo alla gånger, men han är ju inget elakt barn och han verkar ha siktet inställt på att lära sig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och då måste man ju hålla igång. Idag har jag haft förmånen att umgås med två andra mammor och deras barn, 4 stycken andra barn närmare bestämt. Vi kan väl säg att det var ganska skönt när tystnaden infann sig redan när vi kom ut i bilen på väg hem. Väl hemma var det ännu skönare att läsa godnattsaga för ett barn som var stilla och inte sprang runt, runt, runt utan snällt låg bredvid mig i sängen och lyssnade.

Det stämmer rätt bra det där med mina barn och andras ungar. Jag skulle inte vilja byta bort mina för allt guld i världen, även om jag har annons ute på dom lite då och då när jag inte varit ute bland andra barn på ett litet tag.

Inte ens Magnus skulle jag vilja byta ut, även om han är riktigt irriterande ibland när han ligger där och snarkar sig igenom värsta kalabaliken och sen har mage att berätta hur trött han är när han väl slår upp sina ögon framåt morgonkvisten. Han kanske inte står först i kön för att gå upp mitt i natten, men rackarns vilka goda fläskkotletter han kan steka till middag. Enligt en av de andra mammorna från eftermiddagens fika kan pappan till hennes barn knappt svänga ihop lite stekt korv med pulvermos så där leder ju Magnus med hästlängder.

Det är tur att det alltid finns andra som har det jävligare än man själv så man inser att man nog faktiskt har det ganska bra ändå mitt i eländet.

Vårt toapapper...

... måste vara exeptionellt gott. Numera är nämligen Leos huvuduppdrag på toaletten att försöka ta sig en stor tugga fluffigt toapapper. Hur man än gör så lyckas han komma åt pappret och alltid medan man är upptagen med något annat flera meter ifrån så att man inte kan ta det ifrån honom. Ja, ja säger du, det är väl bara att sätta upp det högre upp så att han inte når det. Man kan ju tro att en unge som max är 70 cm lång inte borde nå speciellt högt, men tro mig, han kan bli säkert 2 meter när han står på tå och sträcker sig. Jag börjar tro att han har sådana där utfällbara armar som Inspector Gadget i det tecknade barnprogrammet.

Detta gör att det är begränsat med ställen som är tillräckligt höga där man kan ställa rullen utan att han når den. Ta sedan också i beräkningen att du gärna själv vill nå rullen när du sitter där alldeles färdigsketen och ska torka röven. Hur kul är det på en skala att upptäcka att pappret är flera meter bort? Att resa sig med skit mellan skinkorna har inte någon hög mysighetsfaktor enligt min mening i alla fall.

Nej... fram för toapapper med riktigt vidrig smak så att små barn inte vill stoppa det i munnen mer än en gång i alla fall!

Otroligt

Här står man och steker pannkakor till kvällsmat och så visar det sig att jag nu har de enda barnen i hela världen som inte äter pannkakor. Den ene har inte tid att äta alls för han vill bara leka med äggklockan och den andra ska helt plötsligt bara leva på smörgås. Jag lovar att imorgon när jag lagat makaroner med köttfärssås kommer de inte att äta det heller. Leo ska säkert ha SMÖRGÅS istället och Hugo ska väl inte äta på pint kiv.

Det enda som möjligen toppar smörgås är majskrokar och vatten. Majskrokar kan man för övrigt använda som mutor vid alla möjliga tillfällen. Både när man lastar i och ur diskmaskinen för att slippa ha en unge mitt i bestickbehållaren. I tillräcklig mängd kanske det till och med skulle funka med majskrokar så att man fick gå på toa och kissa utan att ha en unge hängande i brallorna.

För hänger i brallorna det gör han, när han inte klättrar i trappen eller på grinden till sitt rum, eller leker med dörrarna, eller river ner blomkrukor, eller klättrar ur matstolen, river ut soporna eller nåt annat som han inte får göra. Han är med andra ord en helt vanlig unge fast han har börjat lite tidigare än många andra. Jag har nämligen sett att andra mammor som har barn i ungefär samma ålder kan sätta sina barn på golvet och de stannar kvar åtminstone inom en meter från stället de blev placerade på. Inte Leo, han är snabb som en vessla och klåfingrig till tusen. Just nu hänger han som tarzan i sladden till datorn så det blir inte mer bloggande nu.

Tack gode gud...

... för Tradera. Mina barn skulle ha fått gå nakna större delen av sina liv om inte tradera funnits. Jag hinner inte tvätta undan i den takt de skitar ner sig. Vi är redan inne på andra ombytet idag för båda två och då har vi ändå inte gjort någonting. Tänk hur det skulle ha sett ut om vi hade målat, varit ute och lekt eller nån annan aktivitet där barn brukar skita ner sig.

Jag beundrar personalen på dagis för det är sällan Hugo är lika skitig när han kommer hem därifrån som efter en förmiddag på hemmaplan. De måste ha hökögon och ett sjätte sinne för att hinna hindra alla potentiella fläckar från att uppstå. Kanske tur att jag inte fick jobbet på dagis ändå med tanke på att jag inte verkar besitta den där egenskapen som håller barnen fläckfria även under fri lek. Men å andra sidan... det kanske är något magiskt som vilar över dagis som gör att barnen håller sig renare där än hemma hos mig.

Vatten, vatten bara vanligt vatten.

Hela familjen verkar vara fixerad vid vatten. Jag över att varmvattnet sällan finns där när jag behöver det. Magnus över att vattenkokaren inte får koka upp helt för då blir vattnet till hans pulverkaffe för varmt. Hugo kör igång kranen inne på toaletten och står där och leker så fort han kommer åt. Och nu Leo som mycket hellre dricker vatten i stora lass än att äta middag. Och när vattnet är slut slår han på sitt eget vattenverk och tjuter så krokodiltårarna skvalar.

Tänk att en så vardaglig sak som vatten kan ge upphov till så mycket frustration när man inte får det i precis rätt temperatur, mängd och tidpunkt som man vill.

Måndagmorgon...

... är nåt speciellt. Vet inte hur det är hemma hos er, men här är det oftast den morgon som sätter standarden för hur veckan ska bli. Detta gör att jag fasar för hur den här veckan ska arta sig. Det kommer ju att bli tidiga morgnar som vanligt och det kommer nog att vara det minsta grynet som står för väckningen den här veckan (det var han som var störig och väckte sin storebror imorse). Det verkar också bli allt annat än lugn lek på något av deras rum som gäller för de är redan i full gång och härjar fast klockan bara är halv 6.

Ena bilen har bestämt sig för att det är dags att bråka igen. Alltså får vi hålla oss hemma tills den fått en diagnos, man vill ju inte göra felet värre. Alternativet är att köra Magnus till jobbet och han börjar vid halv 6 så det är inte nåt lockande alternativ. Det är ju en sak att gå upp tidigt och vara hemma och en helt annan att gå upp tidigt och få alla klara för att gå ut.

Det som bådar gott inför veckan är dock att vi har det varmt och gott här hemma och det finns till och med varmvatten. Just varmvatten är något som brukar vara en bristvara här eftersom varmvattenberedaren lagt av så vi måste elda för att få varmvatten. Hur lätt är det med pannan i ett uthus och två vildingar hemma. Ska man bylsa på dem kläder och ta dem med ut varje gång man behöver slänga in i pannan får man inte göra annat än att ta på och av kläder. Varför inte fixa varmvattenberedaren undrar ni. Jo det var ju så att elräkningen sjönk rejält när den gick sönder och snålänningen i Magnus tog liksom över och tyckte att han hellre sparar dom pengarna och lyssnar på mitt tjat och gnäll än fixar den. Men vi får väl se hur länge han står ut.

Mmmm ett bollhav...

... skulle man ha. Hade nästan glömt hur gött det kan vara att ligga i ett bollhav. Tur att det finns några aktiviteter på busfabriken som elefantmammor också kan få vara med på. Värre är det med rutchkanorna. Vågade mig inte på att prova ens. Hade jag baxat ner röven där hade dom nog fått skära loss mig. Hade ju varit en tragisk avslutning på en annars näst intill perfekt dag.

Efter den lyxiga sovmorgonen blev jag och min familj nämligen bjudna på god mat och trevligt sällskap av vänner som vi tyvärr ser alldeles för sällan (nästan 8 år sedan vi var där senast). Oj tänker ni nu... dom måste bo långt borta, men inte ens det kan vi skylla på. Det tar max 20 minuter att köra dit. Jag tror att jag skulle kunna slå världsrekord i att vara dålig på att hälsa på folk. Därför är det skönt med sådana människor som man kan hälsa på vart 8:e år, men som det ändå känns som om man träffar jämt för det är så avslappnat och skönt när man väl ses.

Jag kommer nu att säg som jag sagt så många gånger förr.... jag måste bli bättre på att hålla igång relationerna till mina kompisar. Kanske är det den här gången det ska lyckas. Man kan ju alltid hoppas i alla fall. Ni som träffar mig kan ju ge mig en spark i baken och lusa upp mig lite så att jag skärper till mig.