En månad kvar...

... till julafton. Vart tar tiden vägen? Jag tycker att det inte var så länge sedan det var jul förra gången. Hur kan det vara jul igen, redan?

Ser inte direkt fram emot att börja riva i alla adventsljusstakar och annat lysande mög, men när det väl är på plats livar det ju faktiskt upp en hel del. Speciellt när man bor mitt ute i ingenstans. Undrar om vårt "pynt" kommer att få stå kvar i fönstren eller om den lille mannen ska riva ner det. Det troligaste är väl att han kommer riva ner så mycket han kommer åt. Får nog bli mest hängande stjärnor och annat "takpynt" i år.

Trots att man vet att tiden går fort så här fram till advent så blir man lika förvånad varje år. Jag har gått runt i flera månader och tänkt att det är goa tider att hitta de små julklapparna som ska hänga i sönernas julkalendrar. Nu är det bara en vecka kvar till första paketet ska öppnas och jag har fortfarande inte fixat något att hänga i kalendrarna. Visst har jag idéer, men låt oss vara realistiska, när ska jag ha tid att virka små figurer eller fixa små tomtar i filt? Eller laminera små fotoalbum till dem för den delen? Nej, det blir nog till att köpa några små (men inte för små för då äter väl lilleman upp dem) saker att slå in. Det får bli prio ett den här veckan. Vad ska ni andra göra?

Dagen efter...

... fast inte som på den gamla goda tiden. Inte har jag baksmälla från festen igår, men lik förbaskat har jag ont i huvudet. Måste vara för att hjärnan är fullproppad med snor. Eller för att jag var uppe mitt i natten och bytte lakan. Det är något jag alltid gör när Magnus jobb har haft fest, men oftast brukar det vara Magnus som står för kräkandet. Att han skulle kräka efter gårdagen var helt uteslutet för det var jag som fick stå för alkoholintaget (en välkomstdrink och en öl till maten) medan han drack vatten och fick gliringar av sina jobbarkompisar om vilken toffel han är.

Nu tror jag ju att han blivit lite visare efter förra gången han och jag var på fest med hans jobb. Det är nu snart 6 år sedan och det slutade med att vi fick åka till Ikea och köpa nya sängkläder samt tapetsera om sovrummet (rödvin är inte lätt att få bort från tapeter och definitivt inte när det varit en runda i magen och vänt.) Nej... den här gången var det Leo som helt plötsligt bara kräkte i hela vår säng mitt i natten. Hur han kunde bli bakis vet jag inte, men det frestade väl på att vara snäll och go hos mormor och morfar hela kvällen igår.

Nu verkar han må bra så det var väl något han stoppat i sig, nåt löv eller nån gammal smula eller nåt annat gott han hittat på golvet. Men är det inte typiskt att det hände just i natt? Och självklart hade Murphy ett finger med i spelet och gjorde så att min kudde fick ta den värsta smällen. Som tur är har jag inga dyra kuddar utan kör med den allra superbilligaste man kan hitta på Ikea, men ändå. Varför lyckas alltid ungarna pricka just min kudde?

Vad har vi lärt oss av det här? Gå inte på fest med Magnus jobb helt enkelt.

Gnäll, gnäll, gnäll

Åhhh vad det är synd om mig. Jag har gått och blivit förkyld, inte en sån där livshotande förkylning som män alltid får, men ändå. Inte nog med att jag är gnällig, mina barn är också gnälliga för dom har varit uppe sen tidig morgon. Jag är fortfarande förundrad över varför man vill gå upp innan klockan 5 och sitta i mörkret och leka. Det kan väl ändå inte vara roligt? Nu åtskilliga timmar senare är både Leo och Hugo superduper trötta och gnälliga, men de ska ändå inte sova. Nä för då kanske deras mamma också skulle kunna vila en liten stund. Då är det ju mycket roligare att springa efter mig med alla möjliga irriterande leksaksljud och hänga i mina byxor.

Detta är också något jag undrar över...
VARFÖR är det mig dom hänger på hela tiden?
VARFÖR är det jag som ska få dom att somna på kvällen?
VARFÖR är det jag som ska gå upp och mata strax efter tolvsnåret fast Magnus fortfarande sitter uppe (och varför gör han det när han vet att hans barn kommer att kliva upp innan det är ljust ute)?
VARFÖR är det jag som går upp när barnen går upp innan både tuppen och solen gått upp? VARFÖR är det inte jag som är förkyld som ligger och sover fortfarande när klockan är 10 på förmiddagen istället för Magnus?
Vad är det som är så speciellt med honom som gör att han har det som han har det?

Jo det ska jag tala om... han har selektiv hörsel och kan stänga ute alla oönskade ljud, inklusive mitt gnäll över hur orättvist livet är ibland.

Det är var jag ska önska mig i julklapp.... selektiv hörsel.

Pizzatorsdag...

... blir mer och mer komplicerad att genomföra för varje gång. När vi införde den var det bara jag och Hugo och han var inte så intresserad av att hjälpa till med själva baket. Han höll sig mest till ätandet. Nu däremot vill han gärna vara med och hjälpa till. Så nu står jag där med två barn som helst ska vara i plåten när man bakar ut degen. Hugo passade till och med på att norpa ett rått bacon när jag precis lagt på det på pizzan.

Nu, 20 minuter senare ligger han på golvet i hallen och tuggar fortfarande på nämnda bacon. Pizzan har varit inne i ugnen och står nu på svalning på spisen medan vi lyssnar på fotbollsklassiker på spotify. Vi började lite mjukt med Zlatan-låten för att sedan fortsätta med Mera mål med Markolio. När sedan Olé olé olé skorrade ut ur högtalarna var båda barnen i extas. Hugo för att det är härlig rytm i låten och Leo för att han nog tror att dom sjunger om honom. Men vad ska vi nu toppa denna låt med innan vi går och käkar vår pizza. Det får bli Hugos absoluta favorit. Jingle bells med Crazy frog. Den kan han höra året runt dagarna i ända, men hans mamma har vissa gränser för hur mycket hennes öron orkar med.

Jingle bells, jingle bells, jingle all the way oh what fun it is with pizzanight tonight eller?

Olika perspektiv

Ibland är livet bra lustigt. Det är som att åka berg-o-dal-bana. Ena stunden är man så förbannad så man inte vet vart man ska ta vägen för att livet inte blir riktigt som man tänkt sig.

Vem som sover minst på nätterna är det vi bråkar om här för tillfället. Jag hävdar att jag vinner och Magnus menar att han inte sover på nätterna. Men när jag är uppe och jagar barn eller matar barn mitt i nätterna är det sällan jag ser honom uppe. Däremot brukar det höras ett ljud som är misstänkt likt snarkningar från hans sida av sängen. Vissa nätter då jag inte sovit mer än kanske 2-3 timmar har gett mig en förståelse för hur människor som inte har samma spärrar som jag tydligen har kan ta död på hela sina familjer. Man är där och vandrar längst ute på en skör tråd, men jäklar vilken björntråd det måste vara eftersom den inte går av.

I nästa stund kan jag sitta här och njuta av min familj och mina faktiskt smått fantastiska barn. Det är de gånger jag gett mig ut bland folk och rört mig och sett hur andra barn beter sig. Då inser jag att jag har ganska snälla barn. So what att de inte sover på nätterna. De är ju ändå oftast väldigt lugna och snälla på dagarna. Det där med lugn kanske inte riktigt stämmer på Leo alla gånger, men han är ju inget elakt barn och han verkar ha siktet inställt på att lära sig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och då måste man ju hålla igång. Idag har jag haft förmånen att umgås med två andra mammor och deras barn, 4 stycken andra barn närmare bestämt. Vi kan väl säg att det var ganska skönt när tystnaden infann sig redan när vi kom ut i bilen på väg hem. Väl hemma var det ännu skönare att läsa godnattsaga för ett barn som var stilla och inte sprang runt, runt, runt utan snällt låg bredvid mig i sängen och lyssnade.

Det stämmer rätt bra det där med mina barn och andras ungar. Jag skulle inte vilja byta bort mina för allt guld i världen, även om jag har annons ute på dom lite då och då när jag inte varit ute bland andra barn på ett litet tag.

Inte ens Magnus skulle jag vilja byta ut, även om han är riktigt irriterande ibland när han ligger där och snarkar sig igenom värsta kalabaliken och sen har mage att berätta hur trött han är när han väl slår upp sina ögon framåt morgonkvisten. Han kanske inte står först i kön för att gå upp mitt i natten, men rackarns vilka goda fläskkotletter han kan steka till middag. Enligt en av de andra mammorna från eftermiddagens fika kan pappan till hennes barn knappt svänga ihop lite stekt korv med pulvermos så där leder ju Magnus med hästlängder.

Det är tur att det alltid finns andra som har det jävligare än man själv så man inser att man nog faktiskt har det ganska bra ändå mitt i eländet.

Vårt toapapper...

... måste vara exeptionellt gott. Numera är nämligen Leos huvuduppdrag på toaletten att försöka ta sig en stor tugga fluffigt toapapper. Hur man än gör så lyckas han komma åt pappret och alltid medan man är upptagen med något annat flera meter ifrån så att man inte kan ta det ifrån honom. Ja, ja säger du, det är väl bara att sätta upp det högre upp så att han inte når det. Man kan ju tro att en unge som max är 70 cm lång inte borde nå speciellt högt, men tro mig, han kan bli säkert 2 meter när han står på tå och sträcker sig. Jag börjar tro att han har sådana där utfällbara armar som Inspector Gadget i det tecknade barnprogrammet.

Detta gör att det är begränsat med ställen som är tillräckligt höga där man kan ställa rullen utan att han når den. Ta sedan också i beräkningen att du gärna själv vill nå rullen när du sitter där alldeles färdigsketen och ska torka röven. Hur kul är det på en skala att upptäcka att pappret är flera meter bort? Att resa sig med skit mellan skinkorna har inte någon hög mysighetsfaktor enligt min mening i alla fall.

Nej... fram för toapapper med riktigt vidrig smak så att små barn inte vill stoppa det i munnen mer än en gång i alla fall!

Otroligt

Här står man och steker pannkakor till kvällsmat och så visar det sig att jag nu har de enda barnen i hela världen som inte äter pannkakor. Den ene har inte tid att äta alls för han vill bara leka med äggklockan och den andra ska helt plötsligt bara leva på smörgås. Jag lovar att imorgon när jag lagat makaroner med köttfärssås kommer de inte att äta det heller. Leo ska säkert ha SMÖRGÅS istället och Hugo ska väl inte äta på pint kiv.

Det enda som möjligen toppar smörgås är majskrokar och vatten. Majskrokar kan man för övrigt använda som mutor vid alla möjliga tillfällen. Både när man lastar i och ur diskmaskinen för att slippa ha en unge mitt i bestickbehållaren. I tillräcklig mängd kanske det till och med skulle funka med majskrokar så att man fick gå på toa och kissa utan att ha en unge hängande i brallorna.

För hänger i brallorna det gör han, när han inte klättrar i trappen eller på grinden till sitt rum, eller leker med dörrarna, eller river ner blomkrukor, eller klättrar ur matstolen, river ut soporna eller nåt annat som han inte får göra. Han är med andra ord en helt vanlig unge fast han har börjat lite tidigare än många andra. Jag har nämligen sett att andra mammor som har barn i ungefär samma ålder kan sätta sina barn på golvet och de stannar kvar åtminstone inom en meter från stället de blev placerade på. Inte Leo, han är snabb som en vessla och klåfingrig till tusen. Just nu hänger han som tarzan i sladden till datorn så det blir inte mer bloggande nu.

Tack gode gud...

... för Tradera. Mina barn skulle ha fått gå nakna större delen av sina liv om inte tradera funnits. Jag hinner inte tvätta undan i den takt de skitar ner sig. Vi är redan inne på andra ombytet idag för båda två och då har vi ändå inte gjort någonting. Tänk hur det skulle ha sett ut om vi hade målat, varit ute och lekt eller nån annan aktivitet där barn brukar skita ner sig.

Jag beundrar personalen på dagis för det är sällan Hugo är lika skitig när han kommer hem därifrån som efter en förmiddag på hemmaplan. De måste ha hökögon och ett sjätte sinne för att hinna hindra alla potentiella fläckar från att uppstå. Kanske tur att jag inte fick jobbet på dagis ändå med tanke på att jag inte verkar besitta den där egenskapen som håller barnen fläckfria även under fri lek. Men å andra sidan... det kanske är något magiskt som vilar över dagis som gör att barnen håller sig renare där än hemma hos mig.

Vatten, vatten bara vanligt vatten.

Hela familjen verkar vara fixerad vid vatten. Jag över att varmvattnet sällan finns där när jag behöver det. Magnus över att vattenkokaren inte får koka upp helt för då blir vattnet till hans pulverkaffe för varmt. Hugo kör igång kranen inne på toaletten och står där och leker så fort han kommer åt. Och nu Leo som mycket hellre dricker vatten i stora lass än att äta middag. Och när vattnet är slut slår han på sitt eget vattenverk och tjuter så krokodiltårarna skvalar.

Tänk att en så vardaglig sak som vatten kan ge upphov till så mycket frustration när man inte får det i precis rätt temperatur, mängd och tidpunkt som man vill.

Måndagmorgon...

... är nåt speciellt. Vet inte hur det är hemma hos er, men här är det oftast den morgon som sätter standarden för hur veckan ska bli. Detta gör att jag fasar för hur den här veckan ska arta sig. Det kommer ju att bli tidiga morgnar som vanligt och det kommer nog att vara det minsta grynet som står för väckningen den här veckan (det var han som var störig och väckte sin storebror imorse). Det verkar också bli allt annat än lugn lek på något av deras rum som gäller för de är redan i full gång och härjar fast klockan bara är halv 6.

Ena bilen har bestämt sig för att det är dags att bråka igen. Alltså får vi hålla oss hemma tills den fått en diagnos, man vill ju inte göra felet värre. Alternativet är att köra Magnus till jobbet och han börjar vid halv 6 så det är inte nåt lockande alternativ. Det är ju en sak att gå upp tidigt och vara hemma och en helt annan att gå upp tidigt och få alla klara för att gå ut.

Det som bådar gott inför veckan är dock att vi har det varmt och gott här hemma och det finns till och med varmvatten. Just varmvatten är något som brukar vara en bristvara här eftersom varmvattenberedaren lagt av så vi måste elda för att få varmvatten. Hur lätt är det med pannan i ett uthus och två vildingar hemma. Ska man bylsa på dem kläder och ta dem med ut varje gång man behöver slänga in i pannan får man inte göra annat än att ta på och av kläder. Varför inte fixa varmvattenberedaren undrar ni. Jo det var ju så att elräkningen sjönk rejält när den gick sönder och snålänningen i Magnus tog liksom över och tyckte att han hellre sparar dom pengarna och lyssnar på mitt tjat och gnäll än fixar den. Men vi får väl se hur länge han står ut.

Mmmm ett bollhav...

... skulle man ha. Hade nästan glömt hur gött det kan vara att ligga i ett bollhav. Tur att det finns några aktiviteter på busfabriken som elefantmammor också kan få vara med på. Värre är det med rutchkanorna. Vågade mig inte på att prova ens. Hade jag baxat ner röven där hade dom nog fått skära loss mig. Hade ju varit en tragisk avslutning på en annars näst intill perfekt dag.

Efter den lyxiga sovmorgonen blev jag och min familj nämligen bjudna på god mat och trevligt sällskap av vänner som vi tyvärr ser alldeles för sällan (nästan 8 år sedan vi var där senast). Oj tänker ni nu... dom måste bo långt borta, men inte ens det kan vi skylla på. Det tar max 20 minuter att köra dit. Jag tror att jag skulle kunna slå världsrekord i att vara dålig på att hälsa på folk. Därför är det skönt med sådana människor som man kan hälsa på vart 8:e år, men som det ändå känns som om man träffar jämt för det är så avslappnat och skönt när man väl ses.

Jag kommer nu att säg som jag sagt så många gånger förr.... jag måste bli bättre på att hålla igång relationerna till mina kompisar. Kanske är det den här gången det ska lyckas. Man kan ju alltid hoppas i alla fall. Ni som träffar mig kan ju ge mig en spark i baken och lusa upp mig lite så att jag skärper till mig.

Lyxmorgon

Hör och häpna... jag fick ligga kvar i sängen medan Magnus gick upp med ungarna. Nu vet jag ju att det inte var för min skull utan för att han ville fortsätta med sitt lilla lödprojekt. Men skit i anledningen, jag fick ligga kvar i sängen. Inte för att jag sov så mycket efter att dom gått upp, men det var ganska intressant att bara ligga där och låtsas att man inte fanns. Och att lyssna på allt som hände utanför sovrummets dörr. Tyvärr får jag ju konstatera att mina barn inte kör hälften så mycket med sin pappa som de gör med mig. Jag vill inbilla mig att det är för att de nästan alltid är med mig och inte för att Magnus kan hantera dom bättre.

Nu sitter jag här och får någon typ av new age tåmassage av Hugo medan Magnus och Leo sover gott. Livet kan vara bra härligt ibland.

Han bara lödar.

Man kan ju bara undra om han blir klar nån gång. Enda anledningen till att vi fick oss en utflykt idag var för att han behövde mer grejer till sitt lilla lödprojekt. Vad det ska bli av det hela det vet nog bara de högre makterna om ens de vet.

Men å andra sidan, man ska inte klaga. Jag passade på att utnyttja ett gammalt presentkort från Expert till en ny kamera så nu ska här snart bli bilder igen. Den gamla har varit superb, men nu är den opålitlig till tusen, funkar bara när den själv vill och det är inte när jag vill kan jag meddela. Tror att den har blivit besatt av Murphy kanske.

Fick mail innan idag från den gamla kompisen jag skrev om häromdagen när lödkitet kom (ni vet han med filmnet-dekodern). Konstaterade att det måste vara 20 år sedan vi var ute och härjade som bäst, men det känns som om det var förra veckan. Kan fortfarande i vissa lägen känna absolutsmaken när jag häller upp ett glas med go'morron apelsinjuice. Ja för det var vad vi hällde i oss om helgerna på den tiden. Sedan sjöng vi Eye of the tiger och åkte rundor land och rike kring. AC:n var allas vår vän... ja inte riktigt allas förstås, vi hade en kompis som blev förkyld bara vi nuddade knappen till AC:n. Stackarn, han hade det inte lätt. Det var goa tider det. Inte för att de är dåliga nu, men på den tiden var vi odödliga. Och vem vill inte vara odödlig ibland?

På den tiden orkade man också vara uppe hela nätterna och ändå vara pigg dagen efter (inte för att jag fick vara ute hela natten, men till 1 i alla fall). Nu önskar jag inget annat än att få sova. Fast jag skulle nog egentligen inte vilja VARA 15 igen när allt kommer omkring. Men KÄNNA SIG som 15 lite då och då är ju inte fel.

sovmorgon

ända till klockan 4 tyckte Hugo att vi skulle ha. Leo hängde genast på som vanligt trots att han varit uppe mer än gång innan dess. Jag fattar inte att dom inte är tröttare under dagarna än vad dom är. Det måste ju vara något medicinskt under att inte behöva mer sömn än dom två. Antagligen är det väl ett arv från mig, för jag har alltid varit morgonpigg, men även jag vill att det ska bli MORGON innan jag går upp. Det stör mig inte så mycket att inte få 8 timmars sömn, det är att vakna så många gånger under natten som är tröttande. Man hinner inte mer än somna förrän något väcker en igen. Att få sova 2 timmar i sträck är nog lika lätt att åstadkomma som att vinna på lotto. Inga lysande odds med andra ord.

Man skulle ju kunna tro att man hinner med mycket när man är uppe så tidigt, men det gör man inte. Magnus ligger ju kvar i sängen och trynar och nån måste ha koll på grabbarna grus, speciellt Leo som är mer vild än tam. Just nu håller han på att ha kryprace i korridoren medan Hugo spelar på en liten keyboard inne på sitt rum. Fullt ös och fullt oljud med andra ord. Förstår inte hur Magnus kan sova igenom allt, det måste också vara någon medicinsk sensation.

Yes!

Det finns en högre makt. Trots att jag inte sovit många minuter inatt för både Hugo och Leo hållit låda känner jag mig lite pigg. Anledningen.... Hugo kom och drog av Magnus täcket vid halv 8 och drog honom i handen så att han skulle följa med och hjälpa honom med något. Och när den ungen bestämt sig så har han bestämt sig. Bara för Magnus att kliva upp. Hugo hade upptäckt var hans älskade sjungande plyshgroda hade gömt sig (i trappen, bakom en stängd grind) och behövde nu hjälp med att hämta den. Trots att jag är riktigt trött på att lyssna på "what a wonderful world" kändes det nästan som en högvinst att det inte var jag som fick gå och hämta den.

Det är det lilla som får en att överleva sömnlösa nätter.

Den där Murphy...

... han bara ställer till det för mig hela tiden. Har haft "Änglar och demoner" som ljudbok liggande hur länge som helst sparad som mp3-filer på 2 cd-skivor. Nu när jag äntligen skulle lyssna på den så har Murphy sett till att repa den ena så att det inte går att läsa alla filer. Man kan inte hoppa över filer när man lyssnar på en ljudbok om det nu var nån som tänkte föreslå detta. Och ja, jag vet att filmen finns på dvd. Jag fick den igår, men av princip så vill jag läsa boken innan jag ser filmen. Det bara är så. Som tur är vet jag att den finns som ljudbok på mitt kära bibliotek så det får väl bli en tripp dit imorgon för att låna. Att läsa den i pappersform är inte att tänka på med två vildingar i huset.

Har förstått att alla som läser bloggen inte stiftat bekantskap med Murphy så för er har jag letat upp denna superba länk. Där bör ni finna det mesta som finns att läsa om Murphy och hans små egenheter. Men passa er... han kanske flyttar in hos er också rätt som det är. Eller så upptäcker ni att han faktiskt redan bor där.

Älskar, älskar inte...

...älskar.... om än lite mindre än vanligt. Ja mina barn alltså. Hugo bestämde sig för att han hade sovit färdigt redan vid 1 inatt. Hur glad blir man då på en skala? Nej, just det... inte speciellt glad. In med honom i vår säng och lyckades hör och häpna få honom att somna. Lyckan blev dock väldigt kort. Leo tyckte att han sovit färdigt framåt 2-tiden och bestämde sig för att yla i högan sky oavsett vad man gjorde och detta resulterade ju självklart i att Hugo, (ja alla andra inom en mils avstånd också) vaknade. Sen var det kört. Leo lyckades jag somna om, men Hugo har varit uppe sedan dess. (Fick ringa till dagis och säg att han får vara hemma idag. Hur stor mening är det att han sover hela förmiddagen på dagis?)

Vid 4.30 var Leo vaken igen och nu skulle han absolut upp och leka med storebror så det var bara att ge upp det där med att sova. Jag lämnade dem inne på Leos rum och det gick bra i säkert en halvtimme. När jag hörde att de började bli ovänner gick jag dit för att kolla, men precis när jag nästan var framme fixade Hugo så att lillebrorsan fick ett tre gånger så stort ögonbryn över ena ögat mot vad han brukar ha.

Nu har Magnus också hittat upp så nu är det nog dags för de andra två störningsfantomerna att gå och lägga sig igen så att de är pigga och utvilade tills pappa ska lämna oss ensamma i eftermiddag och gå och jobba. Livet är härligt eller?

HATA!

Varför tror telefonförsäljare att man vill prata med dom efter åtta på kvällen? Och är det inte så att de inte får ringa från skyddat nummer? Tror att vi måste förnya vårt nix så jag vågade inte börja bråka, men om hon hade väckt mina små sovande björnar då JÄKLAR! Jag lovar att hon hade slutat som telefonförsäljare. Sen var det inte ens mig hon ville prata med. Vad hon sålde eller vilket företag hon jobbade för talade hon inte heller om.... ÅÅÅÅÅH vad jag hatar telefonförsäljare. Ja, ja, jag vet att dom också måste få leva och att dom säkert också har familjer att försörja, men jag kan inte hjälpa det, jag blir så förbannad. Tror att jag ska börja skriva upp deras nummer och ringa i tid och otid och lägga på, fast då blir säkert jag polisanmäld eller nåt. Värsta STALKERN! Fast det skulle vara värt det om det irriterade nån av dom lika mycket som det irriterar mig när dom ringer.

Sovande barn...

... är helt underbart. Hoppas bara att det varar hela natten. När vi kom hem från mamma sov de båda två så gott i bilen. Fick bära in Hugo och fixa till honom för natten medan han sov. Lite nässpray ska väl förhoppningsvis hjälpa honom att sova gott trots den nedrans förkylningen som bestämde sig för att dyka på honom.

Leo fick pyjamas och välling och sen somnade han om så gott i sin säng. Han lär väl i och för sig vakna igen innan morgonen, men kanske inte än på några timmar i alla fall.

Vad ska jag då göra med denna underbara tid för mig själv? Tja... titta lite tv (och jag får välja kanal själv för Magnus är inte hemma), läsa lite kanske eller bara slå igen ögonen och tryna. Vi får väl se vad det blir. Förmodligen blir det antingen tv eller läsning som ofrivilligt övergår i snarkningar. Jag kan ju till och med lösa korsord i sömnen så varför inte läsa och titta tv också. Jo det är sant.... jag kan pricka in bokstäver i rutorna medan jag sover, men på morgonen undrar jag vad det är jag skrivit egentligen. Undrar om detta kan vara en egenskap att ta upp i CV:t?

Brödrostarroboten...

... är snart här. Det var nån typ av byggsats med massa motstånd och andra spännande smådelar som var i Magnus paket. När han började fråga om vilka motstånd som skulle vara var fick min hjärna nån typ av flashback. Någonstans i min hjärnas inre finns information om att de små färgade ringarna motsvarar siffror, det har min pappa lärt mig. Men hur var det nu då... tur att internet finns. Googlade lätt fram en sida med färgkoder, ropade på Magnus och han kom med sitt lilla schema. Hade jag bara tittat på schemat från början hade jag inte behövt googla för man behöver inte veta nåt speciellt om motstånden. På baksidan av schemat stod nämligen vilka motstånd som skulle sitta var. På tyska visserligen, men det stod klart och tydligt att orange-orange-röd skulle sitta på den och den platsen osv.

Ska bli spännande och se om han får ihop sin byggsats. Jag minns nämligen hur en kompis skulle spara pengar på att bygga sin egen dekoder precis när filmnet började koda sina filmer. (Ja det är väl säkert 20 år sedan men ändå) Han slet sitt hår under många kvällar och nätter där han satt och lödade i sin källare. Om han fick ihop det? Det minns jag faktiskt inte, men jag minns att det inte var så enkelt som det hade verkat och han var ändå utbildad i konsten att laga tv-apparater och hade gjort mycket lödande i sitt liv.

Men, men... Magnus är en envis typ så det går säkert vägen för det brukar det göra. Men jag misstänker att jag kommer att få läsa den tyska bruksanvisningen för honom.

Huvudvärk

Vem har kommit på denna dumma åkomma? Vaknade inatt med världens huvudvärk och inte blev det bättre av att ha en unge sovande på armen. Ännu sämre blev det när storebrorsan bestämde sig för att lägga sig på ett styck sovande barn på arm vid 4-tiden imorse.

När det var dags att köra till dagis med Hugo konstaterade jag att jag inte ville ha båda ungarna med mig ner och frågade Magnus om inte han kunde götta in sig med Leo under täcket så jag slapp ha honom med mig. Till min stora förvåning erbjöd sig Magnus att köra ner Hugo, utan något som helst gnäll och utan att jag frågat. Jag letade tacksamt upp kläder som Hugo skulle ha på sig och kröp ner i sängen igen med Leo. Men vid det laget var Leo helt vild och skulle upp för att se vad brorsan och farsan höll på med. Tänkte att det kan han ju få så kan jag ta en alvedon under tiden.

Kom då på varför Magnus anmälde sig frivilligt, han hade ett paket att hämta på Ica och dom öppnar vid 8, strax efter att Hugo blivit lämnad på dagis. Tog min alvedon, tog på Hugo skor och jacka och passade sen på att ta på Leo hans overall över pyjamasen och sätta honom i hans holk så att han också kunde följa med. Inga protester där heller. Och inte när jag sa att han kunde handla något till middag heller.

Sen ringde han visserligen från affären för att fråga vad vi brukar ha i Chili con carne, men det är smällar man gärna tar efter att ha sluppit ifrån alla grabbarna i åtminstone en halvtimme.

Ibland undrar jag...

... vad mina grannar håller på med. Nu har hundmaffian varit här igen. Inte en människa i närheten så jag fick försöka lösa det hela på egen hand. Magnus jobbar så det är inte helt lätt att skrämma iväg hundar och ha koll på ungar samtidigt. Efter att ha lyssnat på hundskall under nån minut konstaterar jag att hundf*n står under altanen och skäller på en av våra kvarvarande katter. Jag far ut och stampar i golvet i hopp om att den korkade hunden ska fatta att den inte är välkommen, men inte då. Arg som ett bi tar jag på mig skorna och springer ut och runt huset till baksidan, hittar en bräda och bankar i altanväggen allt vad jag kan med den. Skallen upphör i ungefär en sekund för att sedan börja igen.

In i huset för att kolla till ungarna och ringa ett snabbt samtal till Magnus för att få fler idéer om vad man kan göra. Vi vill ju inte gärna bli av med fler katter nu. Hans förslag var att ta några grytlock och slamra med så skulle den nog bli rädd. Varför inte. Ut som ett jehu med grytlocken i högsta hugg. Det fungerade... varför kom jag inte på den idén själv? Hunden slutar skälla och trippar bort från altanen. Jag ut på andra sidan huset och bankar utav bara f*n. Hunden försvann, men tyvärr inte i någon större hastighet så det där tricket funkar nog inte nästa gång är jag rädd.

Men nu undrar jag bara.... var i h*e befinner sig mina grannar när deras hundar är här och jagar katt? Förmodligen hemma och pillar navelludd eller nåt annat spännande.

Vad...

gjorde man innan internet fanns?

Har nu

hunnit spela spel med mig själv, förr fick man hålla sig till patiens och hur roligt är det att blanda kortleken. Alternativet var att spela yatzy med sig själv. Eller den gamla godingen solitair.

kollat på foton från en tävling som min syster var med i helgen som gick. I bästa fall hade man fått se dem efter en vecka, men det troligaste är ju att det tagit bortåt ett år innan de blivit framkallade, i alla fall i min familj.

letat upp hur en flanellograf fungerar och fått tips på vad man kan använda för att inte behöva köpa färdiga kit. Dessutom fått tips om att skippa själva flanokonceptet till förmån för laminerade bilder och häftmassa. Detta hade kunnat ta flera dagar att ta reda på. Först hade man ju fått våldgästa nån förskola eller skola och där hitta en flanellograf i nån källare och sedan hitta nån "gammal" lärare som kunde berätta vad alla delar är gjorda av.

konstaterat att det inte finns några jobb i närheten att söka. Hade tagit en evighet att ta sig till arbetsförmedlingen och hämta platsjournalen för alla områden man är intresserad av. Hem och lusläsa dem bara för att upptäcka att det inte är någon färsk information.

fått ta del av vad som händer i vänner och bekantas liv. Hur många telefonsamtal hade det inte behövts för det? En del människor hade man nog aldrig ens lärt känna utan internet.

Och allt detta har tagit mig mindre än en timme.

Stackars...

...den som gifter sig med Leo. Den kommer att få leva i det skitigaste hem som någonsin skådats och aldrig få äta hembakad gräddtårta. Varför nu detta undrar ni? Jo, grabben är paniskt rädd för både dammsugare och elvisp.

Vintertid ja.

Har kommit ihåg det många gånger under denna låååååånga sömnlösa natt. Men nu på morgonen när Magnus frågade om Konsum öppnar vid 7 och om han skulle köra och köpa bröd var det som bortblåst. Ingen hade kommit ihåg att plocka upp bröd ur frysen igårkväll och samma ingen hade inte ändrat klockan på spisen i köket. Han körde iväg glad i hågen vid vad han trodde var 7.30 men som ju nu i själva verket var 6.30. En stund efter han kört kom jag ju ihåg det igen och ringer till honom och säger att han får köra till macken istället för Konsum har inte öppet.

-Va! Öppnar dom inte förrän 8 i alla fall?

Jo, upplyser jag honom... de öppnar 7, men klockan är inte 7 ännu. En lång tystnad och sen säger han... nä det ser jag ju nu när jag tittar på klockan i bilen (den ändrar sig själv). Men han tog det med ro kan jag säg, skrattade lite och sa, "ja jävlar så det kan bli".

Vi får väl se vad han kommer hem med för något ätbart. Våra barn tycker väl snart att det är dags för lunch för dom har varit uppe i åtskilliga timmar, som vanligt. Leo har ju faktiskt varit uppe så gott som hela natten med några små powernap som undantag. Behöver jag säg att mina ögon håller på att trilla ur sina hålor? Får nog leta upp nån typ av tejp för att hålla dem kvar.

Beställningsjobb eller?

Börjar tro att det inte var någon olyckshändelse med Lillkisens bortgång. I gårkväll när jag satt på toaletten hörde jag hur det sprang i väggen. När jag sedan öppnade vaskskåpet imorse syntes det tydliga spår efter små hyresgäster.

Min teori är att de små "söta" mössen har lagt in en beställning hos den lokala hundmaffian om att röja Lillkisen ur vägen så att de ostört kan sköta sina skumraskaffärer i vår kåk.

Det ska vi allt sätta stopp för. Att låta Våfflan komma in i huset är tyvärr en omöjlighet eftersom det är han som startar sprinklern så fort han kommer åt. MacFlurry däremot har inte fått vara inne någon gång så kanske hon skulle kunna få visa vad hon går för. Men då blir det ju synd om Våfflan så han måste åtminstone bli insläppt på altanen igen. Hmmm.... och hur ska vi lyckas övertyga Magnus om att vi måste släppa in en katt på altanen och den andra ända in i huset. Operation övertalning är härmed igång.

Dessa ungar

gör mig tokig. Jag kunde ju räknat ut med röven och en kritbit att det var för bra för att vara sant att båda två somnade hyfsat tidigt igår. Jag går på det varenda gång, kalla mig korkad eller bara en sann optimist. Låg och kollade tv i en timme ungefär innan jag bestämde mig för att slå igen ögonen och bege mig till dömmarnas land. Hann inte ens somna innan Leo bestämde sig för att han inte skulle sova mer. Var uppe och stoppade in nappen i munnen på honom och lade tillbaka honom i sängen för han hade ju hunnit sätta sig upp och var i full färd med att ställa sig också. Han var tyst ungefär 2 minuter innan det var dags igen.

Nu är det ju så att man under inga omständigheter vill att Hugo ska vakna igen för då är det kört så det var bara att hämta in Leo i vår säng. Visst somnade han efter en stund, men sen har han hållit igång en gång i halvtimmen ungefär, hela natten. Vid halv 5 gav jag upp. Då var det också dags för Magnus att gå upp så det fanns inte en chans att Leo skulle somna om. När jag trött konstaterade att Leo inte är riktigt klok så kläcker Magnus kommentaren att: "Ja jag hörde när han skrek, då hade jag precis somnat" Då menar han den första gången han vaknade, vid 22.10. Efter det hade han inte märkt något. Jag lovar... man skulle kunna göra provsprängningar precis bredvid hans säng utan att han skulle vakna. Hur kan man sova så hårt?

Vid 5 när Magnus stängde ytterdörren gick också näste man upp och nu är allt hopp ute om att Leo ska sova mer. Så fort Hugo tände sin lampa på sitt rum blev Leo helt vild och skulle in dit och leka. Och på den vägen är det.

Problem solved

Vi behöver inte bygga ut katternas skyskrapa. Lillkisen har tydligen bestämt sig för att bege sig till de sälla jaktmarkerna. Grannen ringde innan och sa att han hade en döing som påminde mycket om vår katt så Magnus körde bort och gjorde en identifiering. Det blir ett fall för Cat CIS för han hade inte några synliga skråmor. Magnus teori är att han blivit ihjälskrämd av en annan av våra grannars hundar. Och tro mig... dom hundarna är inte riktigt kloka så det skulle mycket väl kunna vara fallet.

Nu kommer detta att låta hjärtlöst, men det var väl typiskt att det skulle vara Lillkisen som strök med först, han gjorde ju åtminstone lite nytta till skillnad från Våfflan. Våfflan jagar bara möss hos grannarna, inte på hemmaplan. Lillkisen däremot var en riktig killer och kommer att bli saknad. Sen att han egentligen var lika tom i bollen som våra andra katter behöver vi ju inte tala högt om just nu.

Jag kommer ihåg när han kom till oss som en liten vit hårboll, full med löss och rädd som jag vet inte vad. Han lyckades gömma sig en gång när Maggan var här så att jag började tro att han gått upp i rök. Men jag hittade honom efter en stund, och inte under nån soffa eller så som man skulle kunna tro. Nej, han hade kilat fast sig bakom kylskåpet och inte bara mellan kylskåp och vägg utan verkligen försökt bli ett med kylskåpet genom att krypa bakom alla slangar och sladdar.

Grannen har nu lovat att ge honom en begravning. Inte något flashigt, bara en grop i all enkelhet, men det passar Lillkisen bra för han var en katt av folket, inte någon kunglighet. Någon annan katt för att ersätta honom har vi inga planer på såvida det inte kommer fler katter från grannskapet och bara flyttar in.

Rest in peace Lillkisen

Typiskt!

Nu har vi ältat fram och tillbaka om vi skulle vaccinera Hugo eller inte. Hade äntligen bestämt oss för att göra det och min tanke var att köra ner i eftermiddag för att ha det gjort. För säkerhets skull kollar jag på infosidan vilken tid det var och då står det att vaccinet är SLUT! Kommer mer på tisdag i nästa vecka. Varför kan inte den där Murphy hålla sig borta från min familj nån gång?

Dags att gå på jakt...

... men inte efter älg eller rådjur. Nej, det ska jagas större byten än så. Måste hitta någon typ av foderautomat till våra katter. Stor måste den vara också för de slåss konstant när det är matdags om de inte sitter på behörigt avstånd från varandra. Kanske finns det modeller för lejon? Den får inte vara svår att använda heller, varken för mig eller katterna. Jag vill ju kunna fylla på den med minsta möjliga arbetsinsats och katterna är inte de smartaste i världen så det får inte krävas någon tankeverksamhet från deras sida för att kunna äta.

Sen är det ju det där med att de inte får gå in, de tror nämligen att hela övervåningen är en stor toalett. Förra året byggde Magnus ett katthyreshus med två lägenheter (läs en stor låda med skiljevägg i mitten och ett hål in till varje halva) en till Våfflan och en till Lillkisen. Dessa fylldes med hö så att katterna inte skulle behöva frysa. Men nu då.... nu har vi ju fått en katt till. I våras flyttade ju MacFlurry in, var ska hon bo? Tror inte att hon kommer flytta tillbaka till grannen (Ronald McDonald, därav namnet på katten) nu när hon gjort sig hemmastad här hos oss. Livet som glädjeflicka verkar passa henne utmärkt. Visserligen är nog bordellen på trappen stängd för tillfället, men den öppnar väl igen framåt mars skulle jag tro och då gäller det ju att vara förberedd. Hon vill väl inte att någon annan ska komma och ta hennes kunder kan jag tro.

Nej... just det.... foderautomat var det. Får nog googla lite och se vad som finns.

Nu var det gjort

och då menar jag inte att jag kissat på mig i nån kyrka som Stina på Saltkråkan. Nej... jag har äntligen fått iväg en ansökan. Det var kämpigt men det gick. Jag är helt slut efter att ha försökt skriva så klämkäcka saker hela dagen.

Håller med Magnus om att det var bättre förr när man bara gick in på ett ställe med sina papper (om man ens hade dom med sig) och sa: "Hej! här har ni mig... har ni nåt jobb?" Nej... nu måste man, som Magnus säger, vara utbildad författare för att kunna skriva en ansökan. Han säger ganska bra saker ibland, men tala inte om det för honom för då blir han så mallig.

Några steg på vägen...

... mot att få ihop den där ansökan. Jag har varit och kollat lönestatistik så nu vet jag ungefär var jag ska lägga mig. Sen har jag ringt upp en av mina gamla arbetsplatser och kollat om jag kan använda dem som referens.

Det blev ett lite lagom långt samtal med uppdatering om vad som händer och sker. Fick frågan om jag inte skulle lära mig C# (programmeringsspråk) så att jag kunde utbilda inom det för tydligen växer inte såna utbildare på träd. Visst har jag funderat på att friska upp mina programmeringskunskaper och visst vill jag jättegärna kunna C#, men det är ju inget man snyter ur näsan direkt. Och faktum kvarstår.... de flesta programmeringsjobb som finns att söka är inte precis i närheten. Vem orkar (och vill) pendla till Malmö för att jobba när man har två barn som man också vill umgås med? Nej... programmeringsdagarna är nog förbi... såvida jag inte kan få vara med på ett hörn och programmera Magnus brödrostarrobot vill säga.

Jag vill jobba!

Här sitter jag nu och funderar så det knakar vad jag ska skriva i min jobbansökan. Det skulle ju bli så bra när jag bytte "karriär". Nu när jag äntligen är klar (ja ja... c-uppsatsen är inte godkänd ännu men ändå) så finns det inte några jobb att söka. Jag är ju bara taggad till tusen och vill kasta mig över alla härliga barnhjärnor därute och visa dom hur mycket rolig kunskap som finns. Det spelar inte så stor roll för min del hur stora eller små de där barnen är, bara jag får vara med när de lär sig saker.

De enda jobben som finns att söka i min närhet är på förskolan där sonen går. Hur skriver man en jobbansökan där det är någon man träffar minst en gång i veckan som ska läsa den? Vet ju också att den ena tjänsten är på just hans avdelning och då är det ju inte troligt att jag får den heller. Dessutom har jag ju inte rätt utbildning och inte någon erfarenhet av att arbeta med så "små" barn. Men nu har jag bestämt mig... jag ska ha iväg en ansökan innan tiden går ut (i övermorgon).

Sen kommer nästa svåra nöt att knäcka. Ansökan ska innehålla löneanspråk. Som om jag har någon aning om vad en förskollärare tjänar. Jag ska väl inte säg att pengarna inte spelar någon roll, men ärligt talat så har jag hellre ett roligt jobb som jag trivs med och en blaha-lön än en skithög lön och ett jobb jag vantrivs med. Vad händer om man inte skriver något löneanspråk? Blir man bortrensad då? Nej... jag får väl se om jag kan hitta någon statistik på vad folk tjänar och lägga mig där nånstans.

Sen är det ju det där med att sälja sig själv. Jag vet ju att jag är en fenomenal lärare och att nästan alla barn avgudar mig, men hur skriver man det utan att vara för skrytig. I mina ögon finns det inte någon som är bättre lämpad än jag för det här jobbet. Även om jag inte jobbat med barn i den åldersgruppen förr kan jag ju ha skaffat mig erfarenheter som skulle gagna de små liven. Och let's face it... jag är inte direkt dum i tummen när det kliar i röven. Klart att jag kan läsa någon extra kurs om det nu är formell behörighet som räknas. Jag är öppen för det mesta. Inte är jag svår att ha att göra med heller (tycker jag inte själv i alla fall).

Och om det skulle behöva bytas blöjor nån gång.... ja då är jag rätt person för det jobbet också. Jag har nämligen det svartaste av svarta bälten i blöjbyte.

Visst sjunger jag hellre än bra, men det gör många av barnen också så det ska inte vara något problem. Och om det kniper kan jag ju faktiskt både spela keyboard, gitarr och blockflöjt. Dessutom är jag en fena på att tillverka kazooer av elrör, eltejp och gladpack.

Att pyssla sen.... det är ju ett av mina stora intressen. Tänk att få göra detta på arbetstid!!!! Vilken lycka. Såg förresten några väldigt söta stentroll när jag var på föräldraråd innan ikväll... Måste nog göra några såna med Hugo och vill inte han vara med får jag väl göra det själv.

Nej...jag får nog sova på det här och hoppas på att jag har drömt fram den perfekta ansökan till imorgon så det bara är att skriva ner den, skicka in den och håva in jobbet.

Så kan det gå

Där står jag och har gjort färdigt smeten till kladdkakan och tänker att det gick ovanligt smidigt. Inga barn som gjorde jäkelskap eller slog sig under tiden. Precis i samma ögonblick som tanken infinner sig så är Murphy där och häller i min smet i långpannan utan att ha bakplåtspapper under. (Egentligen var det väl jag som hällde men det måste ju ha varit Murphys fel.) Nåja... det var ju inte så farligt. Bara att hälla tillbaka smeten i byttan igen, diska plåten och lägga i bakplåtspapper.

Sen händer det igen... Jag tänker att det verkar gå bra ändå det här. Leo leker snällt med sina saker... om än lite närmre ugnen nu, men det ska nog gå bra ändå. Jag flyttar undan honom och öppnar ugnsluckan. Kanske måste tala om att vi har en sån där ugn där man drar ut hela luckan som en låda ungefär. När jag står där och balanserar plåten och ska sätta in den i ugnen ser jag i ögonvrån hur Leo närmar sig, och numera är han ju ganska snabb så jag försöker också skynda mig. Samtidigt stänger jag till ugnsluckan lite så att han ska få lite längre avstånd att tillryggalägga. Vad händer? Jo självklart måste jag luta plåten för att kunna knixa in den och då börjar det förbenade bakplåtspappret att glida. Jag hinner dock rädda kakan innan den hamnar i en hög i botten på ugnen.

Sätter ner plåten, fixar till papper och kaka, flyttar undan Leo ännu längre bort den här gången. Öppnar luckan tillräckligt mycket.... och ändå glider pappret en bit när jag häktar fast plåten. (den som designat ugnen borde få en fet smäll) När jag ska dra pappret rätt igen bränner jag självklart mig på handleden.

Nu hoppas jag verkligen att det blir den godaste kladdkaka som någonsinn bakats så att det var värt allt det här. Det kommer i alla fall att dröja innan det bakas något annat här i Stringlake.

Yeah right!

Det var säkert smärtsamt för honom. Och vilken tur för honom att han inte behövde fortsätta när han tyckte att det var för jobbigt. Men nu undrar jag hur han ska testa hur det känns efteråt?! För det är ju inte så att det tar slut bara för att ungen är ute. Det är ju t ex så mysigt att gå på toa första tiden efter ungen kommit ut. Ska han operera in två mjölkpaket som ständigt läcker?

För att inte tala om när allt slutat göra ont och man orkar känna efter hur trött man är. Om han vill veta hur det är att bli och vara mamma får han ju t ex ta med sig ett koppel ungar med in på toa varje gång han ska skita. Nej.... jag tror att han ska skippa det där med att försöka sätta sig in i barnafödandets fantastiska värld.

Nya projekt

Jaha. Nu har han funderat igen. Där sitter vi i godan ro och käkar kalops, jag, Magnus och Leo (Hugo är på kollo hos Maggan och Bosse) när Magnus plötsligt säger: "Jag är sugen på att skaffa en sån där robot". En sån där robot är nåt han har hittat på internet och som han tänker att han ska lära sig att programmera. I nästa andetag så säger han "och jag vet vad jag skulle ha den till". Jag sitter där tyst och väntar på fortsättningen, men det kommer ingen fortsättning. Till slut är jag tvungen att fråga och då berättar han om hela sin geniala plan.

Han ska skaffa en robot och den ska stå på köksbänken. Den ska programmeras till att kunna lägga i bröd i brödrosten och plocka upp det när det är färdigt (hans exakta ord var "så slipper man det momentet"). Nu tror ni klart att vi inte äter något annat än rostat bröd dagarna i ända, men se det är inte så ofta vi rostar och ännu mer sällan är det han som sköter det där med iläggande och upptagande av bröd. Efter att han berättat mer om sin fantastiska idé frågar jag lite försynt vad en sån där robot kostar. Då skrattar han lite och säger... "ja en byggsats från det där stället kostar 6000 kr". Jag konstaterar att vi måste äta väldigt mycket rostat bröd för att kunna motivera att köpa en sån. Hans försvar är att han inte tänkt köpa byggsatsen utan skaffa materialet från annat ställe och hitta på eget. Vad smart tänker ni. Mmmm det kunde jag ha hållit med om ifall jag inte vetat att han är så in i norden noga med allt han bygger så det oftast blir dyrare än att köpa färdigt.

Efter att ha suttit tyst en stund och funderat vidare kommer han fram till att man nog skulle kunna bygga en robot som bytte blöja på Hugo och Leo. Men den idén skrotar han ganska snabbt och återgår till brödrostarroboten igen. I hans hjärna har den vidareutvecklats så att den nu också kan bre smör på mackorna när den har tagit dem ur rosten. "Så är det bara att hämta dom".

Till saken hör att han nyss bestämt sig för att försöka lära sig programmera. Det han gjort hittills har gått väldigt bra, men han har inte lärt sig något som skulle kunna hjälpa honom att styra några robotar ännu. Inte på långa vägar. Men visst är det bra att ha ambitioner. Så en dag står den kanske där på bänken, den brödrostande roboten. Den kanske till och med blir årets julklapp om några år för visst är det väl sådana saker som går åt som smör i solsken. Inte värt att skratta för mycket... eller?

Var är snön?

Här har man gått och laddat för den där snön hela dagen och så kommer den inte. Nästan så man blivit lite besviken när man tittat upp mot den klarblå, molnfria himlen. Kände mig riktigt snuvad när vi körde hem från Ljungby vid middag och gubben med trafikmeddelande i lokalradion förkunnade att det var kaos i Simlångsdalen. Det rådde halka på grund av snön som kommit. Så förtvivlat många mil är det ju inte mellan Simlångsdalen och Ljungby.

Nu är det inte så att jag vill att det ska bli vinter än, men det är ju ändå något speciellt med de där första snöflingorna.

Farmor

Missförstå mig inte nu... jag tycker om min farmor, men jag förstår inte alltid henne.

Har under nästan hela min uppväxt fått höra hennes obarmhärtiga hälsningsfras "Du är tjock" följt av ett skratt. I nästa sekund har hon sedan tvingat en att äta en hel veckas ranson av mat, kakor och godis.

Det fanns en period där jag hälsade henne med "Det är du också" men mitt skratt bet nog inte på henne som det gjorde på oss andra när hon kom med sina kommentarer.

Nu när jag själv har barn förundras jag över att hon fortfarande inte har lärt sig. Hon älskar sina barnbarnsbarn, det tvivlar jag inte en sekund på men varför vill hon göra dem till små bollar? Varje gång vi träffas kommer hon med ätbara gåvor. Ibland är det frukt, men oftast är det kakor eller godis. Föremålet för alla dessa gåvor är för tillfället Hugo och han börjar få ett ansenligt lager av kakor och godis här hemma i skåpet. Jo för han hinner inte äta upp det i den hastigheten hon ger det. Ta den här veckan till exempel. Vi har träffats två gånger och resultatet är en hel arsenal med kexchoklad. Dom kommer lätt att vara fram till jul.

När Leo börjar äta godis kommer vi att få bygga till köket för att få plats med det hon ger dom. Att han kommer att börja äta godis är det inget tvivel om för idag frågade hon honom när han skulle börja äta kakor. Han är inte ens 7 månader gammal ännu. Visst får han smaka kaka då och då, men det behöver ju inte hon veta. Då kommer han ganska snart att förvandlas från småknubbig gosig bebis till obestämbar blobb.

Hon är även förstå-sig-påare på varför barn beter sig som de gör. Leo är fruktansvärt mammig just nu och ändå travar hon iväg med honom så att han inte ser mig och när han sen börjar gråta beror det på att han är hungrig (fast han precis ätit). När han som vanligt smakade på alla saker han kunde hitta kände hon att hon var tvungen att upplysa mig om att så gör barn när de får tänder. Och hon sa det inte bara EN gång. Hon menar bara väl, det vet jag, men ibland undrar jag om hon tror att jag är totalt dum i huvudet.

Varje gång vi skiljs åt frågar hon när jag kommer och hälsar på henne (för oftast träffas vi hos min mamma och pappa). Mitt standardsvar är alltid "jag vet inte" för jag har fått en överdos av visdom redan och vill inte boka in en ny session på studs. Och sen kan man inte köra dit för ofta för man måste svälta både en vecka före och en vecka efter för att få plats med allt hon bjuder på.

Komedi, skräckfilm eller verklighet?

22.30 en helt vanlig onsdagkväll... lugnet infinner sig äntligen i Stringlake. Båda barnen sussar sött i sina sängar.

23.59 den något övertrötta mamman sitter kvar vid datorn och spelar meningslösa spel för hon kan inte somna. Magnus kommer hem från jobbet och berättar om allt som hänt honom ute i verkligheten under eftermiddagen. Han har pratat med riktiga människor av kött och blod.... LIVE! wow.

00.23 mamman har gått och lagt sig i sin säng och slötittar lite på tv på ett gammalt avsnitt av 2 1/2 män. Somnar i någon reklampaus.

03.21 vaknar mamman med ett ryck av att det kommer missnöjda ljud från lilla sonens rum. Hon hoppar som en gasell ur sin säng och skyndar in på lillemans rum så att inte storebror ska vakna. Väl inne på sonens rum konstaterar hon att han nog faktiskt låtit i sömnen för han verkar sussa sött igen. Hon går tillbaka till sin egen säng igen.

03.24 hörs nya missnöjda ljud från lillemans rum. Gasellen... nej förlåt, mamman hoppar ur sin säng igen och springer in till sonens rum och grabbar tag i honom och nappen och tar med honom in i sin säng. Han somnar hyfsat snabbt och det gör mamman med.

04.11 dags att vakna igen! Stora sonen har bestämt sig för att nu har han sovit färdigt och går upp. Han traskar runt lite planlöst i huset och mamman hör honom öppna dörren till köket och tända lampan där. Sedan bär det av till stora rummet för att låta även det bada i ljus. Mamman är för trött för att bry sig och försöker somna om för hon vet att det är för sent att stoppa storebrors framfart så fort han tänt en lampa.

04.45 hör mamman att storebror är i antågande in till sovrummet. Där går det inte att tända för sladden till taklampan är som vanligt utdragen. Mamman försöker att så smidigt som möjligt ta sig ur sängen för att tyst ta med sig storebror in på sitt rum innan han väcker lillebror... men så fort hennes fötter landar på golvet slår lillebror upp sina ögon och han börjar genast rulla mot kanten. Mamma får snabbt retirera tillbaka till sängen efter att ha sagt till storebror att gå in på sitt eget rum för att där leka med lillebrors ena lacksko som är kapet för morgonen.

04.50 tänder storebror sin taklampa och det obarmhärtiga ljuset lyser in på mamman som fått lillebror att somna igen. Kanske att storebror stannar på sitt rum.

05.05 ser mamman att storebror är i antågande igen. Hon säger till den sovande pappan (ja, han kan sova igenom det mesta) att han måste hålla lite i lillebror så att hon kan kasta in storebror i hans säng. Pappan tar för lång tid på sig som vanligt och lillebror hinner vakna av att mamman är borta. Mammagris som han är börjar han yla för full hals och gör så under tiden mamman slänger in storebror i hans säng med förmaningen att han ska stanna där tills hans mamma säger att han får gå upp. Sedan springer mamman runt och släcker alla lampor en gång till för storebror är snabb och har hunnit med att tända upp halva huset innan mamman får tag på honom.

05.10 har mamman fått tyst på lillebror igen och han är på väg att somna i hennes famn. Då hör hon att storebror struntat i hennes förmaning och är uppe IGEN! Hon försöker snabbt att lägga lillebror i hans säng innan några lampor hinner tändas men återigen är det storebror som vinner. De möts i korridoren mellan sovrummen och lillebror får span på sin storebror. Mamman försöker ändå att lägga honom i hans säng. Sen tar hon storebror och lägger in honom i hans säng.

05.12 är det bara för mamman att gå upp. Lillebror står i sin säng och gnäller och storebror är återigen uppe och har nu tänt och dessutom hittat en tomte som glatt ropar "HO HO HO Merry Christmas!" när man trycker på den.

05.24 har lillebror, som fick katrinplommon igår, lyckats skita på sig och halva hallgolvet. Mamman tar in honom på toa för sanering och en omild sådan eftersom det inte finns något varmvatten. Lillebror verkar dock rätt nöjd för han grabbar tag om sin favoritkompis snoppen och skrattar. Tyvärr är ju sagda kompis också full med skit så den lyckan varade inte länge. När mamman äntligen fått bort allt bajs och vänder sig om för att ta en ny blöja passar lillebror på att strila över sitt ben och handduken som han ligger på. Ny sanering.

05.35 har mamman fått på lillebror nya kläder och han och storebror leker snällt på golvet i ca 2 sekunder innan lillebror tar ett ordentligt tjuvnyp på storebror. Sedan fortsätter det så fram till nu 06.00.

Jag måste erkänna att min trötta hjärna vägt fram och tillbaka vem som borde få ett par älghorn på sig och skickas ut i skogen så här i jakttider. Första tanken gick till den stora sonen, men den övergavs snabbt för tanken på Magnus med älghorn kryssandes mellan träden. Även denna tanke övergavs relativt snabbt och den jag vill skicka ut i den mörka skogen nu är Magnus chef som hittat på de störiga skifttiderna så att ingen får någon nattro. Får nog inhandla eller tillverka några horn och skicka dem till chefen i ett litet paket.

Murphy råder fortfarande

Hugo har nu klivit upp igen och kommer förmodligen inte att somna innan Magnus kommer hem inatt. Och då vaknar säkert Leo. That's life in Stringlake! Oh nej.... jag hade fel.... Leo är redan på gång. JIPPIE!!!!! Säkert är det Hugos fantastiska spelande på en totalt meningslös högljudd leksak från min farmor som väckt honom. Jag tror jag ska packa leksaken i en låda och skicka den tillbaka till henne på posten.

Korkat

Båda mina pojkar sover! Varför gör jag då inte alla de där sakerna som jag hela tiden längtar efter att få göra? Svar.... för att jag inte tror att de kommer fortsätta sova. Vis av erfarenheten så vet jag ju att Murphys lag råder här i Stringlake.

"Om något kan gå fel så kommer det också att göra det."

Alltså inte lönt att påbörja något projekt som bara måste plockas undan lagom till alla grejer plockats fram. Därför sitter jag nu här och käkar clementin och spelar meningslösa spel på datorn istället för att pyssla med något trevligare.

Ekonomisk, snål eller bara dum?

Så hände det igen.... bläcket var slut i skrivaren när jag skulle skriva ut ett av mina många pysselprojekt. Vad göra? Köpa nya patroner? Nej.... inte jag inte... Vi har nog haft den här skrivaren i 2 år nu och aldrig bytt patroner. Här i Stringlake praktiserar vi påfyllnad med universalkit från den formidabla affären Jula. Ja, ni vet ett sånt där kit med sprutor och små färgflaskor i svart, rött, blått och gult. Visst hade det väl varit lättare att bara köpa nya patroner tycker säkert du?! Enklare ja! Men tänk så många kronor man sparar. En patron kostar säkert 130 kr och ett påfyllningskit kostar 99 kr och då kan du fylla på i alla fall tre gånger på varje färg. Till saken hör nu att det inte är alldeles jättesmidigt att fylla på. Först måste man nämligen operera isär sina originalpatroner så man kommer åt innandömet. Sen ska man fixa ett hål för sprutan så att man får in färgen och efter det ska man täta samma hål så att färgen stannar kvar i patronen.

Idag hade det som inte får hända hänt. Tätningen på den gula patronen hade börjat läcka och det var duktigt kletigt på utsidan av patronen. Efter sanering och påfyllning ser det numera ut som om jag har begått någon typ av pengakup som gått snett för händerna är helt fulla med färg. För att inte tala om den sanering man måste göra i handfatet efter att ha tvättat av sprutorna som används vid påfyllning.

Sprutorna ja... dom brukar ligga på en hylla över handfatet inne på toaletten. Undrar vad eventuella besökare på denna toalett tror? Kanske att vi är världens knarkarfamilj som bara dräller våra attiraljer överallt.

Nej... det får nog bli nya patroner nästa gång... fast det är ju billigare att fylla på de gamla.

Karlar

Ibland undrar jag...

Hade lämnat båda kidsen med pappa medan jag susade ner till affären och handlade. Var kanske borta en halvtimme och när jag kom hem möttes jag av en ond blick. När jag frågade vad som hänt fick jag en grymtning till svar. Det visade sig att allt bara hade varit som vanligt. Ett litet barn hade somnat och hans storebror väckte honom hela tiden. Men när jag kom hem så sov han gott i sin säng. Storebror hade också passat på att skita på sig så att det hade pysit utanför blöjan och fick slängas ner i badkaret för sanering. Vid det laget var jag ju hemma och assisterade så det var inte så farligt. Men ack vad förbannad en karl kan bli när det inte går så smidigt som han tänkt sig.

Måste ju erkänna att jag log lite inombords och tänkte att "ja ja... känn på den du så har jag det varje dag". Fick dock mitt straff nu när jag kom upp på övervåningen där hela kalabaliken från förmiddagen utspelat sig. Det var nämligen inte bara i brallorna det pysit ut vid sonens olycka utan också en stor fläck på golvet som de lämnat till mig. Men varför inte tala om det från början????? Inte för att jag är den som städar ihjäl mig, men man lämnar väl inte skit på golvet eller?

Varför sover han inte?

Sitter här med den store sonen bredvid mig och undrar varför han inte sover. Han har inte sovit ordentligt på hela helgen och borde vara jättetrött. När vi läste godnattsaga för en timme sedan höll han på att somna, men så plötsligt fick han ny energi och sprang och hämtade massa leksaker på sitt rum. Jag lade in honom i hans säng och sa godnatt och då gjorde han tecknet för att han var hungrig. Lättlurad som jag är hämtade jag en risifrutti och gav honom. Släckte lampan igen och sa godnatt bara för att konstatera att han en halv minut senare var uppe ur sängen och tände lampan igen. Det är jag och Alfons pappa.... och ni vet väl hur det gick för honom. Just det ja... han somnade på golvet efter att till slut ha hittat Alfons nalle under soffan. Jag läste boken för sonen innan... kanske han tror att det är så det ska vara?

Nåja... nu sitter jag här i min säng och klär på allt från små legofigurer till stora nallar en orange simkudde som är nya favoritleksaken för kvällen. Fråga mig inte varför denna simkudde fortfarande är uppblåst och dessutom befinner sig inne. Det är ju inte direkt badväder ute. Jag antar att det blir precis som vanligt. När den stora killen somnar kommer den lille att vakna så gott som direkt. Sen fortsätter de att turas om att sova hela lååååååånga natten. Allt för att deras mamma inte ska få sova mer än max 45 minuter i stöten.

Pensionärsvarning, hård mage och nya tänder

Att det kan vara så besvärligt att vara liten. Båda barnen är maximalt gnälliga för att de inte sovit ordentligt på flera dygn. Den store för att han är hård i magen och den lille för att han får tänder. Mitt i detta gnäll sitter jag och funderar på när jag blev gammal.

Ja för ibland känner jag mig ganska gammal och inte bara för att jag precis skrapat månadens miljonlotter. Det händer varje gång jag är på fest. Förr drack man vad som serverades och brydde sig inte så mycket om i vilka mängder. Nu för jag en inre kamp inför varje liten klunk alkoholhaltig dryck.... det kommer ju en dag imorgon också. Kanske jag vill köra någonstans imorgon. Nej tack... jag avstår nog den där ölen i alla fall. Det skulle aldrig hänt för några år sedan. Då var jag den första att korka upp och den siste att komma hem på morgonen.

Men utbudet var ju ett annat också. I Helsingborg kunde man börja sin kväll på Zoo-bar och när de stängde vid 2-tiden gick man bara vidare till nästa ställe och var där tills de stängde. Sista anhalt var Marina köttmarknad för att titta på alla desperata människor som grabbade tag i första bästa bara för att slippa gå ensamma hem på morgonkvisten. Annat är det här i Stringlake. Inte en bar så långt ögat når och enda gången det är fler människor än kor är under älgjakten!

Tyvärr får jag ju erkänna att jag ofta vaknar med betongkepsen fast jag inte druckit en droppe. Det verkar räcka att vara uppe allt för länge för att jag ska känna mig bakis. Inte lätt att bli gammal. Väntar bara på att de grå håren ska infinna sig också, sen är det ålderdomshemmet nästa.

na na why don't you get a blog?

Jaha... då var den här då... min egen blogg. Ja, ja... jag vet att jag är sen att hoppa på blogg-tåget, men det är sån jag är. Sen att bestämma vad jag ska bli här i livet, sen att skaffa barn... ja sen med det mesta. Men nu är den här i alla fall.