... skulle man ha. Hade nästan glömt hur gött det kan vara att ligga i ett bollhav. Tur att det finns några aktiviteter på busfabriken som elefantmammor också kan få vara med på. Värre är det med rutchkanorna. Vågade mig inte på att prova ens. Hade jag baxat ner röven där hade dom nog fått skära loss mig. Hade ju varit en tragisk avslutning på en annars näst intill perfekt dag.
Efter den lyxiga sovmorgonen blev jag och min familj nämligen bjudna på god mat och trevligt sällskap av vänner som vi tyvärr ser alldeles för sällan (nästan 8 år sedan vi var där senast). Oj tänker ni nu... dom måste bo långt borta, men inte ens det kan vi skylla på. Det tar max 20 minuter att köra dit. Jag tror att jag skulle kunna slå världsrekord i att vara dålig på att hälsa på folk. Därför är det skönt med sådana människor som man kan hälsa på vart 8:e år, men som det ändå känns som om man träffar jämt för det är så avslappnat och skönt när man väl ses.
Jag kommer nu att säg som jag sagt så många gånger förr.... jag måste bli bättre på att hålla igång relationerna till mina kompisar. Kanske är det den här gången det ska lyckas. Man kan ju alltid hoppas i alla fall. Ni som träffar mig kan ju ge mig en spark i baken och lusa upp mig lite så att jag skärper till mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar