söndag 15 november 2009

Dagen efter...

... fast inte som på den gamla goda tiden. Inte har jag baksmälla från festen igår, men lik förbaskat har jag ont i huvudet. Måste vara för att hjärnan är fullproppad med snor. Eller för att jag var uppe mitt i natten och bytte lakan. Det är något jag alltid gör när Magnus jobb har haft fest, men oftast brukar det vara Magnus som står för kräkandet. Att han skulle kräka efter gårdagen var helt uteslutet för det var jag som fick stå för alkoholintaget (en välkomstdrink och en öl till maten) medan han drack vatten och fick gliringar av sina jobbarkompisar om vilken toffel han är.

Nu tror jag ju att han blivit lite visare efter förra gången han och jag var på fest med hans jobb. Det är nu snart 6 år sedan och det slutade med att vi fick åka till Ikea och köpa nya sängkläder samt tapetsera om sovrummet (rödvin är inte lätt att få bort från tapeter och definitivt inte när det varit en runda i magen och vänt.) Nej... den här gången var det Leo som helt plötsligt bara kräkte i hela vår säng mitt i natten. Hur han kunde bli bakis vet jag inte, men det frestade väl på att vara snäll och go hos mormor och morfar hela kvällen igår.

Nu verkar han må bra så det var väl något han stoppat i sig, nåt löv eller nån gammal smula eller nåt annat gott han hittat på golvet. Men är det inte typiskt att det hände just i natt? Och självklart hade Murphy ett finger med i spelet och gjorde så att min kudde fick ta den värsta smällen. Som tur är har jag inga dyra kuddar utan kör med den allra superbilligaste man kan hitta på Ikea, men ändå. Varför lyckas alltid ungarna pricka just min kudde?

Vad har vi lärt oss av det här? Gå inte på fest med Magnus jobb helt enkelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar