Update on the smell

So this weekend we've had a lot of fun. Magnus has chopped up the floor in Hugo's room in the hunt for the smell. Yesterday the "treasure hunt" payed off (if you can actually call it a pay off) and he found a dead rat that smelled everything but good. Unfortunately the smell didn't disappear when the dead rat got removed so there will be more chopping before we can restore the floor again. I just hope that no more rats decide that they are going to move in and die in our house. Sure it's nice to get all new floor and if they decide to die in a wall I'd probably get new wall paper but I'd rather do it the old fashioned way, without the SMELL!

Surprise, surprise.

Yesterday I met up with some other moms who like me have a "special" kid. We spent all evening with nice food and wonderful conversation. Mostly we complained about how hard it seems to be for men to think for themself. For instance I thought that this morning was going to be like all other mornings when Magnus is taking Hugo for a check-up somewhere. He stays in bed while I get everything organized for their trip. Pack everything, get the kids ready, make breakfast and so on. And I had forgotten to change the time for Leo's arrival to pre-school so I thought that I'd have to drop him of even if pre-school is on the way to where Magnus and Hugo are going.

Was I in for a major surpise this morning when Magnus' alarm went of BEFORE mine did (he beat me with half an hour) and he actually got up and made breakfast, not only for himself but for the kids as well. He also got Hugo ready without complaining and around half past six he started to gather shoes and wintercoats for both kids so they could get on the way. We usualy don't go to pre-school til around half past seven so I had to ask why he was dressing Leo as well since I hadn't changed the time. Magnus had remembered to change the time HIMSELF yesterday when he picked the kids up from pre-school.

One can hope that this is the start of a new era but I guess I should just take it one day at a time and enjoy this moment cause it might not happen again.

P.S The first snow arrived yesterday evening and even if I don't like to come out to a frozen car every morning I kind of like the fact that winter is sneaking up on us.

I didn't get fired...

... but I'm not sure that there will be much change at work even if I did put my foot down yesterday. Anyway it feels good that I stod up for myself and there's not much more I can do.

Enough about work we have bigger issues to attend. After trying to get rid of an awful smell in Hugo's room for the last couple of weeks we've come to the conclusion that there must be something in either the walls or the ceiling (we are thinking dead rat and/or rat's nest) that is the cause of it. What to do, what to do? Well...Hugo hade to move in with his little brother and that is no picnic either for them or their parents. Try to choose between having Leo in your own bed all night kicking you on most parts of your body or letting them sleep in Leo's and having two kids up when Hugo decides he's not going to sleep any more. That my friends is a tough choice. Yesterday I didn't get any sleep due to Leo kicking me and this morning they got up around 3.45 am. Both choices are equally bad. I tell you... if the rat isn't already dead when we find him (yes I think it's a male) I will personaly strangle him.

Well... now it's time for the usual battle of the morning.... getting the kids ready for pre-school. Have a good one everybody!

Maybe I'm sensitive...

... but when I got critizised at work the other day it really bugged me. I can take a lot of crap but when I'm told that I'm careing too much about my students I get a little pissed off. Someone gave me the suggestion that I should talk to one of my co-workers to get an idea on what I'm supposed to be like so today, on my day off, I'm going to work to do just that. Well.... my plan isn't to talk to him, more like watch his every move to see what he does different from me and than maybe I can figure out what I'm doing wrong. I guess what's really bugging me is that he was called an expert and I never work with him since he's only in on Tuesdays and I work Wednesday to Friday so how can I get tips from him? Hopefully I can keep my cool otherwise I might be out of work sooner than I thought =)

The thing is I wasn't aware that one could care too much.

Friday is finaly here...

... and we have the weekend ahead of us. But I guess that it will be over before we've had time to blink and that none of all the things I've decided that I'm going to do actually got done. So why make any plans at all? Maybe I should try not to make any plans for next weekend and see what happens. This weekend I've planed to do some house cleaning, laundry, correcting the math test my students had today so that they can get their results first thing Monday morning, finish a book about Leo for pre-school that should have been done in April (yeah I know... I'm a terrible mother), hang out with my kids and play with them, take Leo to gymnastics on Sunday, get some rest and finaly... prepair an art assignment for Monday since I'm filling in for the arts and crafts teacher at work.

We'll see how many of these tasks I'll get done by Sunday evening, probably none but it's the thougt that counts, right?

Put a spell on me.... please!

I wish I was sleeping beauty.... maybe not for a hundred years but for a week or two. If you know any scientists who needs a research object in a study on how LITTLE sleep a person can get and still walk around I'm available.

Yes I know that one is supposed to sleep really bad when there are small kids in the family. But I doubt that there are many six-year-old kids that get up in the middle of the night and start playing, wandering around the house turning all the lights on, picking up stuff to throw in their mother's face just to make sure she isn't getting any rest if she decides to stay in bed and try to ignore the fact that he's up. 4, 3, 2:30 and 3 are not the numbers of some lottery I entered (but come to think of it maybe I should buy a lottery ticket cause I'd probably have a better chance of hitting the jackpot than being able to sleep til 7 o'clock one morning).

What makes it worse is that people makes comments like.... you don't look tired. Well that's because you have only known me while I've been looking like a zombie. Today one of my students told me that I actually looked more tanned than I usualy do.... My answer to that one was "Well that has to be dirt". In my mind I was counting the days since I had a proper shower since Magnus is working evenings this week and those weeks there are limited chances of getting in the shower without the kids wrecking the house.

Yeah... I know you think I'm exaggerating but this morning I went out to pick up some clothes from the laundry room and that took a maximum of two minutes. During that time Leo had managed to turn on all four plates on the stove and when I came into the kitchen I could smell something burning and I tell you it was not a pretty sight. Just take a minute to think about what would have happened if I'd taken a shower (even if I hurry that will take more than 2 minutes) For me the choice is easy... I'd rather have a roof over my head than clean ears.

Well I'd better go to bed cause the nights are short here in Stringlake.

What happened!

It all went so fast and I have no idea how it could happen. This morning I was talking to my co-worker in Osby and telling her how nice it felt to have the day off today and tomorrow. I was also telling her that even if somebody called and asked if I was free to come and work for them I would say no. I drove to the store and while I was picking up breakfast rolls, my phone rang in my pocket. I picked up and a voice in the other end was asking if I could come work tomorrow in Markaryd.... and what happened.... instead of saying NO I hear myself asking... how many hours? When do I start? When do I get off? And after that I can hear myself saying...."sure, I'll be there" and I actually sound like that's the best offer I've gotten during my entire life. WHY? It's official.... my brain and my mouth are not connected to eachother.

Well... I guess I'll have lots of fun getting to know new kids tomorrow but I really neaded some time off as well. Why am I so eager to please? It must be something in my genes.... I'll have to blame my parents for this one I think =) Why do they have to be so service minded and why didn't it skip one generation? I wonder if I could take some class in "learning how to say no"?

Next time I'll definately say no (or maybe not.... I guess I'm worried that if I say no there won't be a next time so I will probably say YES for the rest of my life)

Oh my....

... how stressed out and tired I was when I posted here yesterday. I could hardly understand what I had written and the spelling was terrible. Worse than it usually is.

Well... today I'm sitting here alone at work, no co-workers and no students. Yes I know... I was supposed to be on a trip today but my day started with a banging headache so I didn't want to take any chances. How fun would it have been to yell STOP THE CAR halfway there cause I would have to barf or something? So I decided to stay at work taking care of some stuff that was due to be done a long time ago. The headache is almost gone now and I've gotten a ton of things done that would have taken ages if I wasn't alone here so now I'm on my way home in a little while. If I hurry maybe I'll get some alone time at home as well since Magnus is picking up the kids today. I'd better lock this place up right now and head on home!

Oh what a day!

After getting up bright and early (long before the sun came out of its nightshelter) I had to drive to a million places before work.... actually it was only two stops before work, but it felt like more. First Leo was dropped of at pre-school and than Hugo was dropped of at Maggan's place and whit all the things one have to remember to drop of with the kids you would think I was some kind of rocket scientist and not a mother and teacher. When I finally got to work nothing went the way we had planed. Tomorrow we are going on a trip with the students and one of my co-workers was supposed to have organized everything from how many cars we are going to have and where and when we are going to be stopping. Today we still didn't know how many cars and how many people there would be. I still don't so tomorrow morning when I get to work I might be going on a trip or maybe I get to stay at work because there's not enough seats in the cars to carry us all.

Now, I'm finally home and we are making pizza.... during the time I've been writing this I've managed to burn one pizza.... Leo got stuck with his finger between two kitchen drawers and Hugo neads a change. I will have to call this quits for now..... see you later.... maybe.... who knows if I ever will be able to sit here again.

My first creation in a long time....

.... and I'm actually quite pleased with the result. Now I can't take credit for the idea of making a basket from paper since I found instructions on how to make it on Just Magnolia but I did make it from scratch. So from this morning we have a cute sugar basket at work instead of the boring package we used to have. Next project will be to decorate a nice box to keep our teabags in. But as usual it could take forever before I can even get started on that one.



So what do you think? Should I keep on creating or am I kidding myself when I think it looks ok for being my first try in ages?

Please no more fighting!

I've tried everything I can think of. I have pleaded, begged, tried to distract them, yelled at them, tried to keep them apart from eachother, tried to sing for them, let them watch dvd, ignored them, bribed them with candy..... and nothing works. They still fight with eachother every single minute I'm alone with them. I must be the worst mother ever!

The last couple of hours Leo has lost about half of his hair on his head from Hugo pulling it and Hugo must have like a thousand bruises on him from Leo kicking him. Just seconds ago Leo threw his pacifier under the table because he was told he couldn't pull my hair climbing up the sofa. Leo constantly pulls his diaper down showing everybody what he's got and gets mad when I pull it back up again. Hugo on the other hand is sitting on the table as soon as I turn my back on it....well he does it in front of me as well. And when I tell him to get down from there he just laughs at me and instead of getting down he moves more to the center of the table so it'll be harder for me to get him down. And while I lift Hugo down, Leo is climbing up.

I have a huge bump on my head from earlier today when Leo threw an old cellphone on me while I was on on the phone. First he tried to stuff the cell in my mouth and when I didn't let him he threw it on me instead. I know all this will probably stop as they get older but it doesn't take a scientist to figure out that they will be stronger and faster than me and if they would like to drive me insane they will have no problem what so ever doing just that.

Let's hope they decide they don't want to do that.... and that they make that decision soon so I won't have to move into a room with matresses on the walls and have lots of people wearing white watching my every move.

If you don't hear from me soon you now know where to look for me =)

Addicted....AGAIN!

I don't know why I do it.... but it happens over and over again. I buy lots of things thinking that I will somehow get time to do crafts if I only have all the stuff for it. Just this week I've bought like hundreds of little things over the internet (mostly by bidding on Tradera.com) and every month I get at packages from at least three different craft clubs where I'm a member. I have a room that is beginning to get swamped with all the stuff I've bought but never have the time to actually use. I guess I'll have to use it in my next life (if I get to have one).

Some inspiration...

A girl can dream can't she? Who am I kidding... when would I have time to make cards like that? But if I had some of that stuff it will definately be a help on the way so keep your fingers crossed that I will be the winner of the blogcandy on this site.

I'm back.... and from now on it'll be in English.

So... did you miss me? I guess not =)

A lot has happened since my latest post (yeah... I know it was back in 2009). In March I got a job and it lasted until June and in the middle of June I got another job and that's where I work now.

But even if a lot of things has happened since you last heard from me a lot is still the same as well. The kids are still not sleeping like I want them to and they are still turning our house into a wreck as soon as they get a chance. The man of the house is still able to sleep through everything that goes on during the nights so I'm still the one that has to get up EVERY SINGLE time. Last night I was up so many times I lost count.

Not everything is bad even if I do feel a little sorry for myself with all the lack of sleep. Tomorrow I'm looking forward to get together with some friends in the afternoon (without the kids) and just talk about whatever comes to mind.

Well... I guess the smart thing to do right now would be to get to bed and catch some sleep before the first little boy decides the night is over.... and that could be happening really soon. Last night the circus started at 2 a.m. Keep your fingers crossed that they at least sleep until 5 a.m tomorrow.

See you soon (I hope)

En månad kvar...

... till julafton. Vart tar tiden vägen? Jag tycker att det inte var så länge sedan det var jul förra gången. Hur kan det vara jul igen, redan?

Ser inte direkt fram emot att börja riva i alla adventsljusstakar och annat lysande mög, men när det väl är på plats livar det ju faktiskt upp en hel del. Speciellt när man bor mitt ute i ingenstans. Undrar om vårt "pynt" kommer att få stå kvar i fönstren eller om den lille mannen ska riva ner det. Det troligaste är väl att han kommer riva ner så mycket han kommer åt. Får nog bli mest hängande stjärnor och annat "takpynt" i år.

Trots att man vet att tiden går fort så här fram till advent så blir man lika förvånad varje år. Jag har gått runt i flera månader och tänkt att det är goa tider att hitta de små julklapparna som ska hänga i sönernas julkalendrar. Nu är det bara en vecka kvar till första paketet ska öppnas och jag har fortfarande inte fixat något att hänga i kalendrarna. Visst har jag idéer, men låt oss vara realistiska, när ska jag ha tid att virka små figurer eller fixa små tomtar i filt? Eller laminera små fotoalbum till dem för den delen? Nej, det blir nog till att köpa några små (men inte för små för då äter väl lilleman upp dem) saker att slå in. Det får bli prio ett den här veckan. Vad ska ni andra göra?

Dagen efter...

... fast inte som på den gamla goda tiden. Inte har jag baksmälla från festen igår, men lik förbaskat har jag ont i huvudet. Måste vara för att hjärnan är fullproppad med snor. Eller för att jag var uppe mitt i natten och bytte lakan. Det är något jag alltid gör när Magnus jobb har haft fest, men oftast brukar det vara Magnus som står för kräkandet. Att han skulle kräka efter gårdagen var helt uteslutet för det var jag som fick stå för alkoholintaget (en välkomstdrink och en öl till maten) medan han drack vatten och fick gliringar av sina jobbarkompisar om vilken toffel han är.

Nu tror jag ju att han blivit lite visare efter förra gången han och jag var på fest med hans jobb. Det är nu snart 6 år sedan och det slutade med att vi fick åka till Ikea och köpa nya sängkläder samt tapetsera om sovrummet (rödvin är inte lätt att få bort från tapeter och definitivt inte när det varit en runda i magen och vänt.) Nej... den här gången var det Leo som helt plötsligt bara kräkte i hela vår säng mitt i natten. Hur han kunde bli bakis vet jag inte, men det frestade väl på att vara snäll och go hos mormor och morfar hela kvällen igår.

Nu verkar han må bra så det var väl något han stoppat i sig, nåt löv eller nån gammal smula eller nåt annat gott han hittat på golvet. Men är det inte typiskt att det hände just i natt? Och självklart hade Murphy ett finger med i spelet och gjorde så att min kudde fick ta den värsta smällen. Som tur är har jag inga dyra kuddar utan kör med den allra superbilligaste man kan hitta på Ikea, men ändå. Varför lyckas alltid ungarna pricka just min kudde?

Vad har vi lärt oss av det här? Gå inte på fest med Magnus jobb helt enkelt.

Gnäll, gnäll, gnäll

Åhhh vad det är synd om mig. Jag har gått och blivit förkyld, inte en sån där livshotande förkylning som män alltid får, men ändå. Inte nog med att jag är gnällig, mina barn är också gnälliga för dom har varit uppe sen tidig morgon. Jag är fortfarande förundrad över varför man vill gå upp innan klockan 5 och sitta i mörkret och leka. Det kan väl ändå inte vara roligt? Nu åtskilliga timmar senare är både Leo och Hugo superduper trötta och gnälliga, men de ska ändå inte sova. Nä för då kanske deras mamma också skulle kunna vila en liten stund. Då är det ju mycket roligare att springa efter mig med alla möjliga irriterande leksaksljud och hänga i mina byxor.

Detta är också något jag undrar över...
VARFÖR är det mig dom hänger på hela tiden?
VARFÖR är det jag som ska få dom att somna på kvällen?
VARFÖR är det jag som ska gå upp och mata strax efter tolvsnåret fast Magnus fortfarande sitter uppe (och varför gör han det när han vet att hans barn kommer att kliva upp innan det är ljust ute)?
VARFÖR är det jag som går upp när barnen går upp innan både tuppen och solen gått upp? VARFÖR är det inte jag som är förkyld som ligger och sover fortfarande när klockan är 10 på förmiddagen istället för Magnus?
Vad är det som är så speciellt med honom som gör att han har det som han har det?

Jo det ska jag tala om... han har selektiv hörsel och kan stänga ute alla oönskade ljud, inklusive mitt gnäll över hur orättvist livet är ibland.

Det är var jag ska önska mig i julklapp.... selektiv hörsel.

Pizzatorsdag...

... blir mer och mer komplicerad att genomföra för varje gång. När vi införde den var det bara jag och Hugo och han var inte så intresserad av att hjälpa till med själva baket. Han höll sig mest till ätandet. Nu däremot vill han gärna vara med och hjälpa till. Så nu står jag där med två barn som helst ska vara i plåten när man bakar ut degen. Hugo passade till och med på att norpa ett rått bacon när jag precis lagt på det på pizzan.

Nu, 20 minuter senare ligger han på golvet i hallen och tuggar fortfarande på nämnda bacon. Pizzan har varit inne i ugnen och står nu på svalning på spisen medan vi lyssnar på fotbollsklassiker på spotify. Vi började lite mjukt med Zlatan-låten för att sedan fortsätta med Mera mål med Markolio. När sedan Olé olé olé skorrade ut ur högtalarna var båda barnen i extas. Hugo för att det är härlig rytm i låten och Leo för att han nog tror att dom sjunger om honom. Men vad ska vi nu toppa denna låt med innan vi går och käkar vår pizza. Det får bli Hugos absoluta favorit. Jingle bells med Crazy frog. Den kan han höra året runt dagarna i ända, men hans mamma har vissa gränser för hur mycket hennes öron orkar med.

Jingle bells, jingle bells, jingle all the way oh what fun it is with pizzanight tonight eller?

Olika perspektiv

Ibland är livet bra lustigt. Det är som att åka berg-o-dal-bana. Ena stunden är man så förbannad så man inte vet vart man ska ta vägen för att livet inte blir riktigt som man tänkt sig.

Vem som sover minst på nätterna är det vi bråkar om här för tillfället. Jag hävdar att jag vinner och Magnus menar att han inte sover på nätterna. Men när jag är uppe och jagar barn eller matar barn mitt i nätterna är det sällan jag ser honom uppe. Däremot brukar det höras ett ljud som är misstänkt likt snarkningar från hans sida av sängen. Vissa nätter då jag inte sovit mer än kanske 2-3 timmar har gett mig en förståelse för hur människor som inte har samma spärrar som jag tydligen har kan ta död på hela sina familjer. Man är där och vandrar längst ute på en skör tråd, men jäklar vilken björntråd det måste vara eftersom den inte går av.

I nästa stund kan jag sitta här och njuta av min familj och mina faktiskt smått fantastiska barn. Det är de gånger jag gett mig ut bland folk och rört mig och sett hur andra barn beter sig. Då inser jag att jag har ganska snälla barn. So what att de inte sover på nätterna. De är ju ändå oftast väldigt lugna och snälla på dagarna. Det där med lugn kanske inte riktigt stämmer på Leo alla gånger, men han är ju inget elakt barn och han verkar ha siktet inställt på att lära sig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och då måste man ju hålla igång. Idag har jag haft förmånen att umgås med två andra mammor och deras barn, 4 stycken andra barn närmare bestämt. Vi kan väl säg att det var ganska skönt när tystnaden infann sig redan när vi kom ut i bilen på väg hem. Väl hemma var det ännu skönare att läsa godnattsaga för ett barn som var stilla och inte sprang runt, runt, runt utan snällt låg bredvid mig i sängen och lyssnade.

Det stämmer rätt bra det där med mina barn och andras ungar. Jag skulle inte vilja byta bort mina för allt guld i världen, även om jag har annons ute på dom lite då och då när jag inte varit ute bland andra barn på ett litet tag.

Inte ens Magnus skulle jag vilja byta ut, även om han är riktigt irriterande ibland när han ligger där och snarkar sig igenom värsta kalabaliken och sen har mage att berätta hur trött han är när han väl slår upp sina ögon framåt morgonkvisten. Han kanske inte står först i kön för att gå upp mitt i natten, men rackarns vilka goda fläskkotletter han kan steka till middag. Enligt en av de andra mammorna från eftermiddagens fika kan pappan till hennes barn knappt svänga ihop lite stekt korv med pulvermos så där leder ju Magnus med hästlängder.

Det är tur att det alltid finns andra som har det jävligare än man själv så man inser att man nog faktiskt har det ganska bra ändå mitt i eländet.

Vårt toapapper...

... måste vara exeptionellt gott. Numera är nämligen Leos huvuduppdrag på toaletten att försöka ta sig en stor tugga fluffigt toapapper. Hur man än gör så lyckas han komma åt pappret och alltid medan man är upptagen med något annat flera meter ifrån så att man inte kan ta det ifrån honom. Ja, ja säger du, det är väl bara att sätta upp det högre upp så att han inte når det. Man kan ju tro att en unge som max är 70 cm lång inte borde nå speciellt högt, men tro mig, han kan bli säkert 2 meter när han står på tå och sträcker sig. Jag börjar tro att han har sådana där utfällbara armar som Inspector Gadget i det tecknade barnprogrammet.

Detta gör att det är begränsat med ställen som är tillräckligt höga där man kan ställa rullen utan att han når den. Ta sedan också i beräkningen att du gärna själv vill nå rullen när du sitter där alldeles färdigsketen och ska torka röven. Hur kul är det på en skala att upptäcka att pappret är flera meter bort? Att resa sig med skit mellan skinkorna har inte någon hög mysighetsfaktor enligt min mening i alla fall.

Nej... fram för toapapper med riktigt vidrig smak så att små barn inte vill stoppa det i munnen mer än en gång i alla fall!