Älskar, älskar inte...

...älskar.... om än lite mindre än vanligt. Ja mina barn alltså. Hugo bestämde sig för att han hade sovit färdigt redan vid 1 inatt. Hur glad blir man då på en skala? Nej, just det... inte speciellt glad. In med honom i vår säng och lyckades hör och häpna få honom att somna. Lyckan blev dock väldigt kort. Leo tyckte att han sovit färdigt framåt 2-tiden och bestämde sig för att yla i högan sky oavsett vad man gjorde och detta resulterade ju självklart i att Hugo, (ja alla andra inom en mils avstånd också) vaknade. Sen var det kört. Leo lyckades jag somna om, men Hugo har varit uppe sedan dess. (Fick ringa till dagis och säg att han får vara hemma idag. Hur stor mening är det att han sover hela förmiddagen på dagis?)

Vid 4.30 var Leo vaken igen och nu skulle han absolut upp och leka med storebror så det var bara att ge upp det där med att sova. Jag lämnade dem inne på Leos rum och det gick bra i säkert en halvtimme. När jag hörde att de började bli ovänner gick jag dit för att kolla, men precis när jag nästan var framme fixade Hugo så att lillebrorsan fick ett tre gånger så stort ögonbryn över ena ögat mot vad han brukar ha.

Nu har Magnus också hittat upp så nu är det nog dags för de andra två störningsfantomerna att gå och lägga sig igen så att de är pigga och utvilade tills pappa ska lämna oss ensamma i eftermiddag och gå och jobba. Livet är härligt eller?