Problem solved

Vi behöver inte bygga ut katternas skyskrapa. Lillkisen har tydligen bestämt sig för att bege sig till de sälla jaktmarkerna. Grannen ringde innan och sa att han hade en döing som påminde mycket om vår katt så Magnus körde bort och gjorde en identifiering. Det blir ett fall för Cat CIS för han hade inte några synliga skråmor. Magnus teori är att han blivit ihjälskrämd av en annan av våra grannars hundar. Och tro mig... dom hundarna är inte riktigt kloka så det skulle mycket väl kunna vara fallet.

Nu kommer detta att låta hjärtlöst, men det var väl typiskt att det skulle vara Lillkisen som strök med först, han gjorde ju åtminstone lite nytta till skillnad från Våfflan. Våfflan jagar bara möss hos grannarna, inte på hemmaplan. Lillkisen däremot var en riktig killer och kommer att bli saknad. Sen att han egentligen var lika tom i bollen som våra andra katter behöver vi ju inte tala högt om just nu.

Jag kommer ihåg när han kom till oss som en liten vit hårboll, full med löss och rädd som jag vet inte vad. Han lyckades gömma sig en gång när Maggan var här så att jag började tro att han gått upp i rök. Men jag hittade honom efter en stund, och inte under nån soffa eller så som man skulle kunna tro. Nej, han hade kilat fast sig bakom kylskåpet och inte bara mellan kylskåp och vägg utan verkligen försökt bli ett med kylskåpet genom att krypa bakom alla slangar och sladdar.

Grannen har nu lovat att ge honom en begravning. Inte något flashigt, bara en grop i all enkelhet, men det passar Lillkisen bra för han var en katt av folket, inte någon kunglighet. Någon annan katt för att ersätta honom har vi inga planer på såvida det inte kommer fler katter från grannskapet och bara flyttar in.

Rest in peace Lillkisen