Farmor

Missförstå mig inte nu... jag tycker om min farmor, men jag förstår inte alltid henne.

Har under nästan hela min uppväxt fått höra hennes obarmhärtiga hälsningsfras "Du är tjock" följt av ett skratt. I nästa sekund har hon sedan tvingat en att äta en hel veckas ranson av mat, kakor och godis.

Det fanns en period där jag hälsade henne med "Det är du också" men mitt skratt bet nog inte på henne som det gjorde på oss andra när hon kom med sina kommentarer.

Nu när jag själv har barn förundras jag över att hon fortfarande inte har lärt sig. Hon älskar sina barnbarnsbarn, det tvivlar jag inte en sekund på men varför vill hon göra dem till små bollar? Varje gång vi träffas kommer hon med ätbara gåvor. Ibland är det frukt, men oftast är det kakor eller godis. Föremålet för alla dessa gåvor är för tillfället Hugo och han börjar få ett ansenligt lager av kakor och godis här hemma i skåpet. Jo för han hinner inte äta upp det i den hastigheten hon ger det. Ta den här veckan till exempel. Vi har träffats två gånger och resultatet är en hel arsenal med kexchoklad. Dom kommer lätt att vara fram till jul.

När Leo börjar äta godis kommer vi att få bygga till köket för att få plats med det hon ger dom. Att han kommer att börja äta godis är det inget tvivel om för idag frågade hon honom när han skulle börja äta kakor. Han är inte ens 7 månader gammal ännu. Visst får han smaka kaka då och då, men det behöver ju inte hon veta. Då kommer han ganska snart att förvandlas från småknubbig gosig bebis till obestämbar blobb.

Hon är även förstå-sig-påare på varför barn beter sig som de gör. Leo är fruktansvärt mammig just nu och ändå travar hon iväg med honom så att han inte ser mig och när han sen börjar gråta beror det på att han är hungrig (fast han precis ätit). När han som vanligt smakade på alla saker han kunde hitta kände hon att hon var tvungen att upplysa mig om att så gör barn när de får tänder. Och hon sa det inte bara EN gång. Hon menar bara väl, det vet jag, men ibland undrar jag om hon tror att jag är totalt dum i huvudet.

Varje gång vi skiljs åt frågar hon när jag kommer och hälsar på henne (för oftast träffas vi hos min mamma och pappa). Mitt standardsvar är alltid "jag vet inte" för jag har fått en överdos av visdom redan och vill inte boka in en ny session på studs. Och sen kan man inte köra dit för ofta för man måste svälta både en vecka före och en vecka efter för att få plats med allt hon bjuder på.